CW Oppell plats, som Degagnas WwWlI salltorg. Från ett af dess hörn leder en smal passage af ungefär 25 yards upp till fällbron. Ända tills helt nyligen var en vakt utställd på bron och en annan :ofvanpå porten. I afbidan sannolikt på stundande tilldragelser hade garnisonen: nyligen blifvit förstärkt till 120 man och hade vidtagit försigtighetsåtgärder mot en öfverraskning. Ett detaschement var förlagdt framför kyrkan, och två vakter hade blifvit utställda vid ingången till den till bron ledandepassagen. Detta gjorde en coup de main svårare, emedan det erfordrade ett större antal. folk och sålunda utsatte oss för att.bli röjda. Så snart fällbron blifvit uppdragen, var det ingen möjlighet längre att eröfra fästet, annat än genom ett regelbundet anfall med kanoner. Trots denna ökade svårighet, föreslog major Missori, som undersökt platsen, en plan till en coup de main. Hundra utvalda män, klädda som bönder och försedda med revolvers, skulle föras öfver i småhopar af fem eller sex man och samlas på en eller flera platser. De skulle begifva sig till torget på morgonen, då fällbron är nedsläppt, och blanda sig bland folket och soldaterna. vid. kyrkan. De båda vakterna skulle vid en gifven signal öfvermannas, och en del af de stormande skulle beslutsamt störta öfver bron, under det att återstoden skulle qvarhålla soldaterna och hindra dem att bistå sina kamrater. ; Planen hade sina förtjenster; men flera skäl talade till förmån för en öfverrumpling af Fiumara-fästet. Det förnämsta af dessa var, att öfverrumplingen af detta sistnämnda fäste bäst kunde verkställas nattetid och omedelbarligen åtföljas af en betydlig styrkas landstigning, hvaremot anfallet mot Scylla endast kunde ske på dagen, då bron var nedsläppt, men det derjemte var mera att frukta för de neapolitanska ångfartygen. Man bestämde sig således för ett anfall på Fiumara-fästet såsom första steget till en landstigning istort. Major Missori utsågs att verkställa det. Han fick med sig omkring 40 guider, allesamman bepröfvade unga män, 100 man ur brigaden Sacchi samt omkring 50 man, valda ur olika kårer, som stå under ötverste Le Flots befäl. De skulle gå om bord på båtar i Faro kl: 10 på qvällen och ro rakt öfver mot Fiumara nedanför fästet, storma och klättra in i det, för hvilket ändamål de skulle medföra stegar och annan materiel. Tre kanonskott skulle bli signalen, att öfverrumplingen lyckats. Under tiden skulle divisionen Cosenz hålla sig färdig. Omkring 2000 man skulle inskeppas på tre ångfartyg, och återstoden gå om bord på båtarne, som voro uppdragna på stranden; de båtar, som voro inrättade för kanonerna och hästarne, -skulle intaga sina laddningar på den lilla sjön och lägga ut isamma ögonblick, för att tagas på släp af ångfartygen. Så snart landstigningen lyckligt och väl gått för sig, skulle ångfartygen återvända, för att taga de särskilda: kårerna om bord. Förberedelserna gingo temligen lyckligt för sig. Folk, ångfartyg och båtar voro alla i ordning och på utsatt tid 32 båtar lastade med den lilla trupp, som blifvit utsedd till det första försöket. De lade ut under temligen gynsamma förhållanden, i det att natten var ganska mörk och de neapolitanska ångfartygen på långt afstånd. Tre andra båtar lade ut något sednare, emedan de blifvit fördröjda af materielens inskeppning. Alla voro i spänd väntan under den följande halftimman, och som största tystnad rådde på andra stranden och någon rörelse ej förnams derifrån, hoppades alla, att allt var godt och väl, då plötsligen dånet och ekot af ett kanonskott, efterföljdt af några gevärsskott, skingrade illusionen, och hoppet gaf nu vika för oro för den lilla, åt sig sjelf lemnade hopen. Det var en qvalfull halftimma, såsom man lätt kan föreställa sig. Ljudet af åror gjorde slut på denna oro, man-ilade ned till stranden, och kort derpå inlöpte de 32 båtarne, den ena efter den andra, medförande nyheten att de landsatt sitt manskap, utan att bli röjda, och att de just beredde sig att återvända, då alarmskottet afsköts på fästet. Anledningen till alarmeringen är en gåta, som ännu ej blifvit nöjaktigt löst. Straxt derpå återkommo de tre öfriga båtarne, men medförande sitt manskap. De hade rott vilse eller förts af strömmen till någon annan punkt, och alarmeringen skedde innan de hunno landsätta sina soldater. Det sannolikaste antagandet är derföre, att de blifvit upptäckta och ådragit sig uppmärksamhet. Att besättningen i fästet var varskodd och i rörelse, derom var intet tvifvel, ty de tre båtarne försökte flera gånger att ro öfver till andra landet, men återvände,. emedan de hörde trummorna gå. Ännu hyste man förhoppning att, då fiendens uppmärksamhet blifvit vänd mot sjön, de, som landstigit, skulle undgå att bli röjda och således lyckas i sitt företag. Men timma efter timma förflöt utaa att medföra den efterlängtade signalen af de tre kanonskotten. Mot morgonen uppkastades två raketer; detta var det enda tecken till lif, som förmärktes från andra stranden. Alltifrån dagbräckningen ha kikarne oafbrutet anlitats. Man ansträngde sina ögon, för att kunna skönja något tecken — ett rökmoln, en gevärseld eller en trupprörelse. Kl. framemot 10 syntes omkring ett kompani infanteri, en pluton lancierer samt två kanoner på vägen nedanför Fiunarafältet. De tågade utföre och ryckte nästan ända ned till stranden. De hade hela utseendet af e rekognosceringstrupp och tycktes iakttaga alla försigtighetsmått, som brukas vid en marsch i fiendens åsyn. Tid efter annan påskyndade de sin marsch, så att den stundoin förefölj som ett stormanlopp; de gjorde halt och uppställde sig i slagordning; med ett ord, det såg ut som om de sökte någon, hvilken de misstänkte finnas der. s Uttröttade af den spända oron och af en sömnlös natt, ha de flesta om bord uppsök: någon vrå, för att finna några ögonblick: hvila; generalen sjelf har dragit sig tillbak: aa a a dre oo rr LE L BJEV VISKA Stat FU