PROSA RER RER RNA ARA såhade kärleken i ett:fall gjort mig visare än dig., : t PJag kan ioke tillåta så mycket talande, sade doktor Smedley, i det han. afbröt de älskandes hviskande samtal. Miss Constance! Lyd nu snällt order och aflägsna er en stund. Om några få dagar skall han vara-i stånd att talä-nog för att tillfredsställa äfven qvinlig Hyfikenheta ; Lofvar ni att dröja qvar här hos honom, sir ? frågade Constance. Visst gör jag-dety-så länge det är af hödens, svarade mr Smedley; och med en sådan läkare och . sjuksköterska kan det icke gerna slå fel att-han skall blifva frisk. Men jag Vet dock ej); sade Constance tveksamt, om det får an att jag stannar qvar. Vill du döda mig? utropade Reginald, med ön af sina fordna vilda blickar, och satte sig upp på soffan. ; Tyst, tyst! Lugna er, sirl sade doktorn; sunider det han försökte att åter få den sårade till att lägga sig ned. Den starka sinnesrörelsen hade dock i så hög grad ökat Reginalds krafter, att han snart fann detta vara omöjligt: Oroa er ej, säger jag. Hon skall icke fara sin väg. yDet är icke hennes härvaro eller bortresa som så upprör mig, sade han, darrande af rörelse; det är hennes grymhet att önska lemna mig. Jag önskar det icke, dyraste Reginald! sade Constanze tinder tårar. Jäg fruktade blott att jag icke borde stänna qvara cv — Om du anser dig böra resa, så ber jag dig öra det, såde Reginald och föll tillbaka emot Fafvudkudden. s Jag vill icke resa, jagskallicke göra det! utropade Constance förfärad vid hans blekhet och genom läkarens betydelsefulla blickar. aVill du låta viga dig vid mig om ett pa dagar?, frågade Reginald med matt röst. a — ja — allt hvad du önskarn, svarad: hon. TT Han tryckte hennes hand, men blef så lik. bigk, att mar Smedley tillgrep litet mera konjak