kan komma öfverens med Code Napoleo och dess föreskrifter, så är detta dock obetyd liga oegentligheter, hvilka icke egertligen in verka-störande på det-hela. Uti Hermance har författarinnan återige skapat en af dessa roller, uti hvilka skåde spelarevirtuositeten beräknas skola göra si gällande. Denna Hermance: är ovekligen ei intressant företeelse, ehuru man icke kan för neka hennes starka syskontycke med åtskillig andra af förf:s qvinliga älsklingskarakterer dels :sådana som hon lånat; såsom Syrsan, del hennes egna skapelser, såsom Den puckeltyg giga, c. c. Vid första ögonkastet på dess: roller ser man att de äro skrifna med afse ende på en viss artist, och om vi icke alltfö mycket misstagit osspå omdömena om Fr Gossmani Wien, hvilken uppträdt och gjor furore .uti dem alla, så äro de skrifna fö henne och med fästadt afseende på det indi viduellt: egendomliga i hennes konstnärskap Hos; alla dessa -karakterer finnes ett skal a någonting vtaf yttre omständigheter framkal ladt vildt, öfverdådigt och trotsigt, hvilke dock: slutligen brytes för att lemna run fö; den inneboende qvinlighet, som uppväckes u sin dvala af en vaknande kärlek. Derut ligger också deras natur af tacksammap par. tier; ty ingenting inverkar starkare på publiken. än dessa hastiga öfvergångar, på samma gång som de äro betydligt lättare för skådespelaren att framställa än dessa jemnt och konseqvent genomförda karakterer, som icke erbjuda några öfverraskningar. Hvad vi nu sagdt har: icke varit för att förringa det goda uti den framställning som på Djurgårdsteatern kommit stycket till del. Det gifves der med en jemnhet och ett samspel som förtjena allt erkännande, och som äfven vunnit det genom publikens talrika besök.: Herr och fru Deland tilldraga sig som alltid den. största: uppmärksamheten, och att en del af de mera underordnade: personerna vid deras sida så mycket göra sig gällande, som här är fallet, länder dem till heder. Fru Almlöf löser sin tacksamma uppgift på ett tillfredsställande, sätt, lyckligast kanske i styckets början som det bortskämda barnet. Sedan skulle man kanske kunnat önska något mera djup i känslan — en sak som icke får förvexlås med den sjukliga sentimentalitet, hvilken ofta sättes i dess ställe, och hvilken oäkta perla så sällan särskiljes ifrån de af rent vatten och! verkligt värde. Man har sagt att fru A. skulle vara för litet naturlig, för mycket salongsdam uti pensionen. Detta kunna vi iekefinna för mycket ty enligt, vår tanke har fru A. med riktig, takt uppfattat det omöjliga uti, att ur en af de större pensionerna i Paris kunna utgå som någon enfald från landet. Detta är icke ens möjligt hos oss, derpå se vi dagligen och stundligen exempel. Herr Hanson utförde sin roll med något mera moderation än man vanligen hos honom finner, och af den tragiska patos, för hvilken man ofta och icke utan skäl förebrått honom, märkte man denna gång blott ett och annat spår, såsom i slutscenen, der den unge vicomten mera framstod som en pockande hjelte än som en belefvad, fint uppfostrad ung man, som för en stolt och högättad farmoder tillkännager, att han ämnar gifta sig med hennes dotterdotter, . Den bland de medverkande, som lemnade mest öfrigt att önska, var ofelbart hr Svedberg. Det fattades hr Svedbergs markis en god del verldsvana — det vill säga det som minst af allt. får fattas den mannen. Ovanan vid scenen och omgifningen torde få bära en del af skulden dertill. . Totalintrycket af dethela, blir att teaternupptagit ett ganska väl hopkommet stycke, hvilket utföres på sådant sätt, att det kan ses med nöje. 4