huvudstadens och landets verkliga intresse, utan ett helt annat, neml. attom en jernväg väl kommer till stånd mellan Upsala och hufvudstaden, skulle universitetet dermed vara för alltid orubbligen sammanlänkadt med den gamla Fyris-ståden och det alltmera växande ropet på universitetets flyttning dermed för allo tystadt. Denna beräkning tro vi do:ck vid frågans bedömande ur hufvudstadens och det allmännas synpunkt föga böra inverka på omdömet; ty när förhållanderta, under den allmänna opinionens påtryckning, hunnit mogna derhän, att man i fråga om universitetsflyttningen konamer från ord till handljog, så lärer den nog försiggå, vare sig att Upsala har direkt jernvägsförbindelse med hufvudstaden eller ej. Deremot torde det icke vara hufvudstadens innevånarevärdigt att-ställa sig helt och hållet under staden Upsalas förmynderskap i fråga om bestämmandet af hvad som kan vara hufvudstadens intresse. En till Stockholms representanter vid riksdagen ställd adress har i dessa dägar blifvit utlemnad till. underskrift inom hufvudstaden. I denna adress, hvars stil förråder samma raska hand; som fört klubban: vid de möten, som här varit föranstaltade för beredande af framgång åt Upsalabanan, förklaras denna bana onekligen vara den för hufvudstaden mest gagneliga. Naturligt är ock, att genomdrifvandet af Upsalabanan skulle väsendtligen -befordras, om densamma kraftigt understöddes från hufvudstadens sida. Det är derföre som vi tro. det vara af icke ringa vigt att hufvudstadens innevånare må taga i öfvervägande och yttra sig, huruvida de: finna det vara hufvudstadens verkliga intresse att i detta fall räcka Upsalaintresset. handen, eller huruvida icke tilläfventyrs någon annan sträckning kunde vara för hufvudstaden och det allmänna mer gagnelig. Denna fråga har icke varit vid någon sammankomst inom hufvudstaden diskuterad. Vid de möten, som varit här utlysta för befordrandet af aktieteckning för Upsalabanan, har man fått sysselsätta sig endast med. den af Upsalabolaget föreslagna linie, och ordförandens klubba har ögonblickligen fallit, så snart det blifvit ifrågasatt att öfverväga lämpligheten af någon annan riktning. Å andra sidan ha, såsom vi ofvan erinrat, hufvudstadens affärsmän en gång visat, att de ha sin mesta rörelse på de orter, som skulle genomskäras af en annan bansträckning än den Upsalabolaget föreslagit, och det är ett faktum, att den andra af de båda föreslagna sträckningarne norrut från hufvudstaden skulle blifva den kortaste vägen till bergslagerna, — med hvilka hufvudstaden af ål: der-har sin största och vigtigaste affärsberöring. Det vill derföre synas oss som skulle den på: tryckning, som hufvudstadens innevånare kunde utöfva till påskyndande af det vigtiga ändamålet, en jernvägsförbindelse norr-ut från Stockholm, vinna:en väsendtligen ökad kraft. om den vore frukten af en pröfning, vid hvilken olika. åsigter fått söka att göra sig gällande. Framför allt synes det oss vara af vigt: att för den sträckning, som hufvudstadens innevånare efter en sådan pröfning kunde förklara sig anse för hufvudstaden och det allmänna förmånligast, ett kraftigt intresse 1 handling gifver sig tillkähna. I en fråga som denna ala namn på en aktieteckningslista vida mer än namn under-en adress. En annan fråga är, om statens tillgångar för närvarande erbjuda någon möjlighet för statsverket att meddela den låneförsträckning. som kan behöfva tagas i anspråk från dess sida, Då redan vid denna riksdag icke mindre än tjugofem millioner blifvit anvisade till jernvägsbyggnader, och statsutskottet ytterligare tillstyrkt åtskilliga låneförsträckningar att utgå af hvad som tilläfventyrs kan upplånas inom landet, äro utsigterna för ögonblicket icke alltför ljusa, särdeles då man derjemte erinrär sig det föga hugnande resultat, som rörelsen å statsbanorna visat sig lemna, enligt bvad man erfarit af jernvägsstyrelsens nyligen offentliggjorda rapporter: Statsutskottets utlåtande i ämnet, som i dag blifvit till ständerna utdeladt, förklarar, utan att ingå i pröfning om de föreslagna sträckningarnes lämplighet, att något understöd: för dem från statens sida för närvarande icke är finansielt möjligt. Om så verkligen är: förhållandet, och om ett uppskof till. nästa riksdag alltså icke kan undvikas, torde hufvudstadens innevårare icke böra försumma -att begagna mellantiden till frågans mogna öfvervägande, för att vid nästa riksmöte med samlad kraft söka genomdrifva hvad som kunnat finnas vara för hufvudstaden och det allmänna verkligen fördelaktigast.