ven han är den rätte, så är saken snart uppgjord; han hemför sin brud, hvilket alltid skall ske i släde. Det är ett lif, så det är lust och glädje åt. Waäl 60 slädar med brudpar ila ända till fram på aftonen genom gatorna, men de flickor, som ingen velat ha, stå ännu qvar på marknadsplatsen, tills mörkret inbryter, och begifva sig då modfsllda hem hvar till sitt. Männen, som på detta sätt taga sig bustrur, tillhöra till större delen en särskild sekt inom den grekiska kyrkan, philippinerra, och flickorna äro polska bonddöttrar. — Besynnerligt testamente. En rik mani Florens har kort före sin död testamenterat en stor del af sin förmögenhet åt den mest puckelryggige mani. Toscana, och såsonm oundgängligt vilkor har hav föreskrifvit, att en samling af tolf puckelryggiga personer skulle afgöra, hvem som skall bli den lycklige arftagaren. Medlemmarne af denna skiljedomstol skola till ersättning för sitt besvär hvardera erhålla en guldmedalj med bilden af den namnkunnige fabelberättaren Esopus, hvars fulhet har öfvergått till ett ordspråk. En summa är äfven anslagen till resekostnader till och från Florens. Testamentet är uppsatt och bevittnadt i laga form. — Rigolboohe är namnet på en ung danserska, som, efter att ha väckt uppseende på vinterbalerna i Paris genom sin lifliga och graciösa dans, engagerades af direktören för Delassements Comiques hr Sari att uppträda på nämnda teater i en nyårsrevy, hvilken för hennes originella utförande af en cancan gat omkring 100 fulla hus, likväl ej förr än kl. 10 på aftonen, då dansen i stycket förekom. Uppmuntrad af detta bifall, utgaf Rigolboche, hvars egentliga namn är Marguerite, sina memoirer, af hvilka en betydlig upplaga utsåldes på nägra få timmar. För särvarande är hon jemte tre andra unga flickor, Alice ja--Provencale,. Rosalba Cancan och Nini belles-dents, engagerad att uppträda på åtskilliga provinsteatrar i Frankrike. — Ett Sohwelziskt blad berättar följande: I Strassburg sutto nyligen två judar tillsammans på ett schweizeri. :Den ene af dem var från Elsass, den andre från Pfalz. Elsassaren ledde samtalet in på ovlitik och frågade pfalzaren: Nå, hvad säger man im vår kejsare?s — Pfalzaren: Åh, hvad skall man äl säga? Hvad han gör, det säger han inte, och 1yad han säger, det gör han inte.