måste låta Frank sjelf föra sin talan. Jag har nu så mycket att ordne för hans återkomst. Månne Constances känslor hade varit fullt så spartanska vid detta tillfälle, om hon ännu bibehållit sitt barndomstycke för Frank Willoughby? Låt oss hoppas att så hade förhållit sig, ehuru de då säkerligen skulle yttrat sig helt annorlunda. 1 stället för att, som nu, lugnt och bestämdt uttrycka sin öfvertygelse, skulle hon då bafva gjutit tårar af smärta och förödmjukelse. Hon hade då säkerligen skrifvit bref på bref, hvari hon besvurit honom att återvända till sin pligt och gifvit honom en dyr försäkran att, i fall han envisades i sin skymfliga reträtt, gåi kloster och tillbringa sina återstående dagar under botöfningar, emedan hon var orsaken till hans vanära. Lady Willoughby var ingalunda belåten med den lätthet, hvarmed hennes unga gäst ingick på hennes eget sätt att behandla den ifrågavarande förbindelsen, som en sak, hvilken aldrig på allvar varit i fråga. Hon kände sig slagen med sina egna vapen af den, som hon aldrig trott vara i stånd till ett så beslutsamt steg. Kanske var det endast en barnslig hämd — kanske också litet koketteri, för att pröfva Franks kärlek. Men om hon redan på något sätt fått del af den förnämsta nyheten i Franks bref — att Ravenscroft hade stupat och att hon (Constance) var. insatt till ensam arfvinge af hela hans betydliga förmöa Smedley var den ende, som kunde änna till detta; nu var derföre frågan: Hade Constance erhållit något bref från sin gamle vän nu på morgonen ?, Vid efterfrågan fick hon.den upplysningen att miss Carrolton icke fått något ref denna dag, och full af feberektig ifver for hon. till krigsdepartementets pyrå, för att der erhålla. bekräftelse om Reginald Ravenscrofts död,