nämde nation väckte det mest tacksamma !lerkännande. Och hvad som för tio år sedan skulle ha varit någonting inom Europa oerhördt, har mån i våra dagar bevittnat, nemligen huru folken icke allenast börja der diPakana slutat, utan till och med på egen and afsluta sina angelägenheter innan de sednare ens hunnit börja dermed taga någon befattning, Artikeln, som har till öfverskrift Nya Garantier,, är af följande. lydelse: vOm vi sagt, att Garibaldi bättre än det numera vanmäktiga s. k. Europas råd förstår att afgöra stormaktsfrågan, så vilja vi dermed ej blott beteckna detta råds tillstånd under förra året, under hvilket Garibaldis namn blifvit det mest aktade och förtjenstfulla i Europa, utan vilja vi dermed äfven i allmänhet uttrycka den tanken, att redan i tre årtionden det så kallade europeiska: rådets vanmakt blifvit förberedd samt att under det sista decenniet nödvändigheten att helt och hållet afskaffa det och ersätta det genom ett verkligt Europas råd, som hvilar på sund och näturlig grundval, allt mer och mer gör sig gällande. den till .stormaktsrådet härstammar från den tid, då; furstarne betraktade sig såsom Guds representanter och föresatte sig att på sitt sätt grundlärga folkens lycka. Denna ide står i lkomligt samband med 1815 åre fördrag, genom hvilka man ombildade stater och makter. Då för tiden hängaf man sig åt den föreställningen, att Europas fem största makter kunna vara de bästa hufvudlöftesmännen för staternas bestånd och gränsreglering samt de ständiga domrarne i tvistefrågor. Man hade då äfven -på sätt och, vis rätt att göra en dylik förutsättning, emedan dessa makterhade ett visst gemensamt intresse. Alla hade de under de napoleonska eröfringårne och omgestaltningarne af staterna varit utsatta för en gemensam fara; alla voro de också fiender till hvarje politisk omgestaltning; som Europa undergått under Napoleon, och hvilken bar ett revolutonärt element inom sig. Vid denna känsla af gemensamhet kunde de verkligen hängifva sig åt den tanken, att Europas om-: rådesindelning ej blott blifvit betryggad genom deras fördrag, utan förnämligast erhölle en garanti genom -makternas moraliska förbindelse att vid förekommande tvister samlas tillsett Europas råd: Alldeles följdriktigt framstod också slutpunkten i:denna deras förening uti den -he-: liga.alliansen, hvilken -mera öppet kunde uttrycka hvad de ville; Denna kunde :tydligare säga, att hon egentligen skulle bli den af revolutionen skakade absolutismens beskyddarinna och bevakarinna, och då de tre makter, .som bildade den heliga alliansen, tillika utgjorde majoriteten af: de stormakter, som ville leda Europas öden, så var stormaktsrådets karakter också i och med detsamma gifven. Europas så kallade råd bibehöll också ganska: troget denna sin karakter: Väl haren stormakt, -England, ej velat och kunnat låta förmå sig till-att godkänna eller till och med befrämja de absoluta: tyranniernas i Spanien och: Italien understödjande; men så länge Frankrike var i bourbonernas händer, bar Europas: s. k. råd den tydliga stämpeln af folkförtryck och tillintetgjorde derigenom Englands inflytande, så att det måste låta hvad som tycktes : vara absolutismens intresse till fromma, ske på Europas fasta land.iz Med julirevölutionen 1830, genom hvilken bourbonerna förjagades urlandet, förätrdrades väl ej förhållandet i Europa i afseende å dess stormakter; -men :med den försvan.. absolutisternas öfvervigt, och från den stunden förlorade Europas:s. k. råd sin karakter och dermed :äfven:sin betydelse. Ej. blott 1815 års fördrag blefvo under de förflutna trettio åren efter hand sönderplockade, utan hela idn, att Europa i sina stormakter bade ett råd eller en domare, har sedan, den tiden utplånats. Det fattades rådet karakteren af en forna gemensamheten, och med de en gång :söndersargade fördrage.; gick för domrarne äfven den naturliga -grundval förlorad, enligt hvilken de kunde döma: Men ej -blott -karakter och grundval äro sin kos, utan omständigheten att furstarnes absoluta makt allt mer och mer försvinner och folkerds sjelfbestämmelserätt i samma mån förökas, för med sig, att icke allenast andra politiska grundsatser få öfverhanden, utan äfven andra garantier för dessa grundsatser blifvit nödvändiga. Man behöfver blott betrakta ensamt den stat, hvilken -mer än alla andra bar ett intresse uti satt upprätthålla Europas tillstånd, sådant det var -på den :tiden, då dess fördrag ännu gällde och stormakterna ännu spelade rolen a förvaltare; man behöfver blott kasta sin sblick på Österrike, för ait inse, huru tiden helt och hållet förändrat förhållandena och utbildat nödvändigheten af helt andra-garantier. än de hittills varande. Det skulle lätt kunna visas, hurusom Öster: rike, hvilket i diplomatiens codex alldeles otvifvelaktigt gäller som stormakt, i verklighetån ej är någon stormakt, och vi anse oss ej böra beklaga denna: omständighet. Men hvilken utväg föreslå väl Österrikes vänner, för att ännu :kunna..se denna stat i sin :betydande ställning? De äro alla af den åsigten, att den fortsatta abgsolutismen i Öster ike drager staten i förderfvet och måste bringa den till fullkomlig upplösning, och de stödja alla: sina förhoppningar på en mer eller mindre konstitutionel statsreform, som :tillerkänner. folken: rättighet till sjelfbestämning. Låtom -oss nu antaga att denna förhoppning. går i fullbordan, så skulle ensamt detta vara tillräckligt att ätminstone mycket för