putationen, hos damerna, och det med en el gans, ett:behag och en outtröttlighet, som des: begge herrar äro nog lyckliga att i så ril mått ega. Jag föreställer mig också, att lik: som Throndhjems damer blifvit af eller nämnde herrars snillrika och behagliga san tal charmerade, likaså bör jag antaga att mer deputerade hålla brr Blanche och Schwan rät ning för att de förra uteslutande kunnat egna sig åt diplomatiskt mediterande. I dag lärer H. Maj:t konungen afresa ti lägret på Stördalshalsen (ett par mil härifrån och återkommer först om torsdag, då om oa! tonen eller dagen derpå Deras Majestäter lär gifva en stor bal. Det tros, att samtlige å kungliga afresa om fredag eller lördag ti Christiania. En af dagarne lärer den norska krönings deputationen ånyo skola gifva en stor mid dag, då för alla här vistande svenskar. I gå gaf konsul Klingenberg stor middag på si villa utanför staden för hrr Schwan och Blan che; i dag gifver likaledes konsul Hans Pe der Je :ssen, och om tor:dag den gamle Stor thingsmannen Nicolai Jenssen stor midda; — allt för nyssnämnde herrar. Här föres m ett luculliskt lefnadssätt, och våra hätvarand. vänner äro outtröttliga i att bereda oss nöjen och hos våra gästfria värdar äro visom bar! i buset. Diplomatiska kåren, som är hel rikt församlad här nu (vid Carl Johans krö ning lärer ingen enda utländsk diplomat vari härstädes), är såsom fallen från skyarne a förundran öfver den elegans och komfort, sor erbjudes dem här, och öfver den hberrliga na turen i ett land, som flera af dem föreställde sig skulle vara inhöljdt i en evig snö, dei varma pelsverk skulle behöfvas året om, oct der hvarje resande skulle nödgas sitta med bössan och spjutet i hand till försvar mo de i stora flockar kringströfvande vargarne och björnarne. Apropos detta, lärer verkligen er sådan blifvit af excellensen Manderström och hans sällskap observerad vid resan utför den höga Carl Johans Klov. De begge potentaterna voro dock på hvar sin sida om Surelfven, och jag kan derföre icke säga hvad intryck de egentligen gjorde på hvarandra. — Jo, det var sannt — min skjutsbonde sade, att björnen satt helt lugnt och såg på de i vild fart utför klofven nedrullande vagnarne. De -härvarande resenärerna lära begifva sig E hemvägen, dels öfver Jemtland, dels öfver ristiania i slutet af denna vecka. Fastän för de kungligas räkning omkring 100 hästar erfordras på hvarje mil, lärer ändock ingen brist på hästar skola förefinnas på de bestämda skjutsstationerna, så att förbud icke egentligen lärer behöfvae. För de kungliga personernas och deras svits räkning hafva bönderna villigt lemnat sina bästa hästar, som annars denna tiden gå på beten långt borta i fjellen. Trots de rysligt höga backarne, de tunga vagnarne och hästarnes ovana vid att gå annat än enbet, har dock under resan hit endast en enda olycka inträffat, i det att för hofmarskalken Sandels vagr hästarne skenade, men på släta vägen, så att kusken bröt nyckelbenet och skadade hufvudet, hvaremot hr Sandels allenast fick några kontusioner, som dock hållit bonom vid sängen några dagar. En rätt god teatertrupp från Bergen uppehåller sig här för närvarande — jag tror dertill särskildt appmanad af Formandskabet. Nu slår klockan 3, till tolf, posten skall afgå och jag måste sluta.