STOCKHOLM den 13 Aug. De underrättelser, som nästan dagligen numera tillföras oss på telegrafisk väg rörandel de stora verldshändelsernas gång, innehålla ytterst sällan någonting, som närmare berör Sverge. Ett undantag från denna allmänna erfarenhet bildar ett par nyligen hit ankomna telegrammer, hvaruti förmäles, att tvenne stormakter framkastat förslaget att ibland stormakternas anal äfven upptaga Sverge. Anledningen till detta förslag har varit Na-) poleon III:s formelt tillkännagifna åstundan att upphöja Spanien till rang och värdighetå af stormakt. Preussen, som genast genomskådade meningen härmed, nemligen fördelen för Frankrike att på framtida kongresser och konferenser erhålla ett sig tillgifvet, pålitligt stöd, framkom nu med det motförslag att i sådan händelse äfven upptaga Sverge såsom medlem af det stora råd, som skulle ega att besluta öfver Europas angelägenheter. Såsom skäl härtill lärer dock ej ha anförts det egentliga motivet, utan endast det betänkliga uti att åt det katolska intresset gifva ett alltför stort utrymme. England åter har enligt sednaste telegramm föreslagit, att i händelse af spenen inträdande, icke blott Sverge utan äfven Sardinien skulle upptagas bland stormakternas antal. Som bekant är, kom detta s. k. stormaktsystem egentligen först till stånd på kongressen i Aachen 1808. Det kan således betraktas såsom årsbarn med den samtidigt stiftade heliga alliansen, hvarmed den ock ståri det närmaste sammanhang: Detta femmannaråd, hvartill man synes ha tagit idn från Venedigs ultraaristokratiska institutioner, bär tillämpade på ett vida större fält, hade till föremål att med en sjelftagen myndighet handla i Europas namn och på dess vägnar. Systemet förutsatte nödvändigheten af att de öfriga re pektiva staterna skulle hvar för sig ställas i ett förhållande af skyddling till någon af de fem stora makterna, och emot denna förutsättning afhördes oss veterligen ingen protest från dessag sida. Detta system, hvaruti tvenne ryska sjelfherskare, den ene efter den andre, utgjorde själen, lyckades ock att för en ganska lång tidrymd hålla Europa bundet ej mindre uti intellektuelt än i politiskt afseende; och den hämmsko, som härigenom sattes på den europeiska utvecklingens gång, har, ehuru visserligen i längden vanmäktig, dock utöfvat en vida menligare verkan på det universella framåtskridandet än följden kunde ha blifvit af de mest blodiga krig. Detförmynderskap,; som sålunda: af de stora makterna utöfvades öfver de smärre staterna, fortvarade emellertid, föga stördt af de öfvergående rubbningar, som: deruti åstadkommos genom 1830 och 1848 årens revolutioner, ända till-krimska kriget, en tidpunkt från hvilken man — till följd af Rysslands brytning med Österrike och den nya plats Frankrike intog i det europeiska statssystemet — kan anse systemet vara isjelfva verket upplöst. Österrikes protektorat öfver Italien har upphört, Rysslands öfver Sverge likaså. Då man härtill lägger den i Tyskland rådande allmänna upplösningen och Frankrikes vidtutseende planer, så synes den sid verkligen nu redan vara oakom oss, då werldens öden afgjordes i ett titet kabinett vid ett bord med fem länstolar. Egtturuvida nu Sverge skulle kunna draga någon synnerlig fördel af att ingå såsom medlem i ett sålunda till antalet utvidgadt stormaktsråd, är en fråga, som väl kan behöfva tagas i närmare Öfvervägande. Till de möjliga olägenheter, som härmed kunde vara förknippade, hörer, oberäknadt den mindre, som betydtiga tillökningar i tredje hufvudtiteln skalle medföra, den vida större, att sålunda i en icke flägsen framtid blifva indragen i de förvecklingar, som på Europas fastland kunna uppstå. andra sidan vore det ingalunda förenligt med Sverges värdigJhhet såsom en bland de äldsta medlemmarne af det europeiska statsförbundet att afslå ett dylikt anbud, om det verkligen kommer att framställas, minst under nuvarande politiska förhållanden. Tillsammans med det fria och frihetsfostrande England, med det nyväckta och sig alltmer till sistnämnda makt närroande Preussen, med det återuppståndna Itadien, skulle Sverge-Norge kunna bilda en ganska aktningsvärd motvigt till de båda militärkolosserna, till hvilka föröfrigt Österrike icke så snart lärer vilja på allvar ansluta sig. Men liksom Sverge, i likhet med de båda förstnämnda ma terna, är till sin kyrkliga bekännelse en protestantisk stat, så vore ock dess politiska anission inom ifrågavarande stormaktsråd på förhand gifven. den nemligen, att utgöra en lefvande protest emot hvarje förtryck af nationaliteter, hvarje angrepp emot folkfriheten. Men vi upprepa hvad vi här ofvan redan antydt, nemligen att den tid är förbi, då folken läto sig blindt ledas af majestäter och plenipotentiärer, och då de stillatigande åsågo huru deras dyrbaraste och heligaste intressen afgjordes inom slutna dörrar och der formulerades i hemliga protokoller. De kongresser och konferenser, hvilka hädanefter komma att ega rum, skola sannolikt antaga en helt annan karakter än hittills varit fallet. Det har redan börjat kännas en friskare vind, genomträngande äfven de folk, som i århundraden suckat under träldomens ok. Och likasom i närvarande stund en sådan vind låter sig förnimmas i den sydligaste ändan af vår verldsdel, der nu folket brjat komma i medvetenhet af sitt eget majestät och uttrycker sin vilja genom en sjelfvald plenipotentiär, så bör man kunna boppas, att samma fenomen äfven innan kort skall uppenbara sig inom andra delar af Europa, der sådant är af nöden, och att Försynen äfven der, då rätta ögonblieket är inne, skall framkalla män, sådana som den, hvilken nu på Sicilien väcker verldens beundran genom den sällsyntaste förening af hjeltekraft och fosterlandskärlek, härföraretalang och oegennytta. Kraänindgan i Nardga