Du såg någonting, då vi gingo bit, sade den gamla och satte sig långsauvt ned i en stol som var skjuten intill bordet; jag kände nog att du studsade tillbaka och darrade. Hvad var det? Endast cn hvit uggla, förmodar jag, som slog med vingarne emot fönstret, svarade han. Det är ett helt näste, i det gamla klocktornet, just här ofvanför — Det var ingen uggla, lita på det, sade lady Clarissa med spöklik röst. Hvita frun var det och ingenting annat. Jag har sett henne. Saroma natt som din far dog såg jag henne så tydligt och så länge, att jag skulle hafva kunnat teckna hennes porträtt. Tag dig till vara att du ej ger din ätt ännu en hvit fru till arf och egendom. Derför är intet att frukta, inföll mr Ravenscroft. Om ett par dagar håller ja: mit bröllop. Jag skulle icke brådska så mycket, om jag ej måste hafva scken afgjord innan den egensinnige pojken kommer tillbaka 1 Hå — hå, sade den gamla qvinnan. Det var just så en af dina förfäder äfven gjorde. Han skulle också ställa allt till rätta med ett giftermål, sedan han hade förorättat hvita frun — då en oskyldig flicka — och inspärrat henne i en mörk cell öfver natten. Men då morgonen kom, iann han henne döende, och henr g vackra, bruna hår hade blifvit snöhvitt; och hon förbanäade honom med sin sista suck och lofvade att spöka för honom och hans afkomlingar i alla tider, då de lågo på-sitt yttersta. Och detta löfte har aldrig blifvit sviket. Jag har ingen fruktan, svarade sonen. Constance skall hvarken dö eller förbanna mig. Jag skall lära benne att välsigna, att älska och lefva för mig: Lär henne hvad du behagar: det qvittar . dT mig lika, sade lady Clarissa med ett hån1:e Det skall fägna mig att se hennes högmodiga sinne qväst. Se:å, till verket.n E Medan hon änvu talade hördes liksången nuda längs igenom korridoren och utanför