STOCKHOLM der 9 Aug. De politiska broschyrerna spela, som bekant, för närvarande en vigtig roll i Frankrike. Man har vant sig att från Tuilerierna inspirerade pennor utkasta åt allmänheten hvarjehanda saker att fundera på eller helt enkelt förkunna kejsar Napoleons undersåter hvad de tro skolad. Någon gång händer det likväl, att en fullkomligt oberoende skriftställare tager till orda i en politisk broschyr och uttalar sig öfver de politiska förhållandena med något mera frihet än -hvad som är möjligt inom dagspressen. En sådan brosehyr, hvilken ådrager sig mycken uppmärksamhet, är den nyligen utkomna ?Les anciens partis. Par M. Prevost-Paradol,? I denna broschyr, som i Paris. väckt. ett stort uppseende, tecknar författaren, en-af de talangfullaste wedarbetarne i Journal des De hats, hvars redaktion han likväl.nu lemnat sedan den närmat sig regeringens åsigter, pårett lika dristigt som gripande sätt Frankrikes ställning under den kejserliga regimen. Det är bekant, huru denna regims försvarare så väl inom den periodiska pressen som i beställda småskrifter, sökt med det mest oförskämda förbiseende af de uppenbaraste fakta inbilla folk, att franska nationen, genom sin s, k. rätt att votera skatter och föreslå lagar, redan nu vore i besittning af all behöflig frihet, att det störtade parlamentariska styrelsesättet endast förorsakade tvister och trassel, samt att hela verlden vore högst belåten med det nuvarande statsskicket, med undantag af de gamla partierna, hvilka numera ej funne utrymme för sin oroliga och ärelystna verksamhet. Det är egentligen emot sistnämnda påstående, som herr Prevost-Paradol här rik tar sina angrepp. Efter att med skämtets gissel ha bemött detta skrän mot de gamla partierna, ådagalägger han på ett klart och bevisande. sätt, att den opinion, som man företrädesvis velat härmed beteckna, nemligen det konstitutionella partiet, i sjelfva verket är det yngsta af alla de partier, som styrt landet, då deremot det nu herrskande icke är någonting annat än en uppstufning af den gamla imperialismen, såsom det ock ganska riktigt förklaras i förordet till 1852 års konstitution. att grunden dertill är lånad från 1800 års statsförfattning. Detta parti är således af ett vida äldre datum än det som hyllar det parJamentariska styrelsesättets grundsatser. igMen -— anmärker här förf. — hvilket är i sjelfva verket det allra äldsta af alla partier? Det är detta förbund, lika gammalt som verlden, emellan .demagogien, och desgotismen; det är den brottsliga åtrån hos varje envälde att ingå förbund med jemlikhetens blinda instinkter. Det är detta parti, som på de mest olika skådeplatsersalitid förblifvit sig likt, som upprätthöll Orientens urgamla tyrannier, detsamma, som skapade Greklands små tyrannier, som grundlade Czesarernas vidsträckta tyranni under den romerska pöbelns bifallsrop, och som -ännu på sina händer har qvar Catos blod. Se der det äldsta af alla partier och det mest fruktansvärda. : Förgäfves bekämpa kristendomen och filosofien denna urgamla fiende till menniskans värdighet; han pånyttfödes oupphörligt och har ännu ej upphört att förbärja joörden. Efter denna temligen tydliga anspelning på det nu i Frankrike rådande systemet öfvergår förf. till en framställning af hvad Frankrikes liberala under alla smärre meningsskiljaktigheter vidhålla såsom sitt gemensamma program, innefattadt uti följande-politiska-tros!bekännelse: Vi ha alltid trott, och vi tio ännu, att Frankrike förtjenar att lefva under en fri styrelse, i likhet: med England, med Belgien, med Schweiz, med Förenta Staterna, med så många andra stater, som ingalunda äro: oss öfverlägsna, hvarken i civilisation elleri upplysning. Vi tänka, såsom vi alla roch i alla tider ha tänkt, att hos folk, som göra anspråk på att styra sig sjelfva, makten bör vara anförtrodd åt ansvariga och afsättliga ministrar, och att denna makt bör af dem utöfvas under den fria kontrollen och det oeftergifliga biträdet af rådplägande församlingar. Vitro, att nationens representanters församling bör vara bildad genom val, verkställda utan att regeringens mellankomst der låter sig erfaras annorlunda än genom ordningens upprätthållande. Vi önska vidare, att ingen fällande dom må afkunnas emot någon medborgare utan en offentlig debatt, att ingen må undandragas sina naturliga domare, och framförallt satt ingen lag vid hvilket tillfälle som helst må befullmäktiga den administrativa myndigdigheten att beröfva en medborgare dess frihet eller fädernesland. Vi tro, att,offentligheten är själen i alla fria regeringar, att rättigheten att allmängöra. alla åtgärder från ;maktens handtlangares sida och att diskutera :dessa åtgärder utgör garantien för alla andra rättigheter; att pressen, som är det mest re:gelbundna och mäktigaste verktyget för denna offentlighet, ick2 bör i någon tid, genom någon tid, i någon grad ställas under adminisstrationens domvirjo, utan att den endast bör lyda under landets domstolar, samt att pressförbrytelser böra afdömas under. samma former och med samma garantier som alla an.dra förbrytelser. Vi ha alltid bekänt dessa :grundsatser, men vi ha någon gång,indragna 1 tomma tvister, försummat att gifva dem de: ;ras rätta plats, nemligen öfver allt annat. Vi inse alla nu, att utan dessa grundsatser och deras oupphörliga tillämpning folken ej kunna komma till något annat än en agitation utan iframåtskridande eller en hvila utan värdighet. Vi äro derföre fästade vid dessa grundsatser med vår själs hela kraft, och vi äro färdig när sees ss—s—— Ä-ÄXLSr SE LSE BST SEG LERA,