bonosn.,. Reginald mirkte att hon hejdade och ,försökter mildra sitt yogillande af. dessa olyckliga, och han. beherrskade då äfven sin egen sharm, anande bvarföre hon gjorde så och atppmärksam på att ej förorsaka henne smärta: Men i sitt eget, stolta .h erta tänkte han :Om jag varit den, som shon älskar, så skulle hon ej ett: ögonblick hafwa hyst någon fruktan. för att benves förakt, henne sjelf ovetande skulle ;drabba mig, på samma gång som . dessa. fega uslingar!. Jag. skulle. ;icke vilja. byta. med honom, ej ens för hennes kärlek, ty bon misstror honom, Hon skulle känna en starkare kärlek för mig än så, i fall en. sådan. känsla någonsin skulle vakna I hennes hjertal, Constance fortfor emellerlid att urskulda dem, med att de kanske vore hörsamma söner, att deras mödrar skulle sörja sig till. döds,..om; de -ginge ut i krig — ja, att kanske mången var en enkas, ende son — han drog-af dessa, ord:ganska lätt den; slutsatsen. att alla dessa, ursäkter syftade på en enkas-ende son. .Och Reginald var nöjd öfver den upptäckt.han gjort, men behöll den likväl, för sig, sjelf. Under tiden blef hans bruna kind både mager och, blek af brist på sömn och af arbete. Hvad gör deti sade han, då Constance yttrade, sin: ledsnad.. deröfver, jag är stark nog sför. att. tåla . mycket mer: än så, . Några dagars kringströfvande bland bergen skall snart återskänka mig frisk färg, och jag måste skyndir: ty, jag har ett mål att vinna. Hvad detta mål var ville aldrig Reginald bekäsna; eburu han: alltid anförde det:som ett skälsför att han med uppoffring, raf allt sökte förvärfva kunskaper. Mr Gibson var häpen öfver: hans i hastiga framsteg, mr Ravenscroft förtjust, men hågad. att, gifya. Constance all heder. af dessa framsteg, emedan det var hon, som, först. väckt sin discipels håg för. kunskaper. ..Hon var äfven, glad: och mottog: utan tvekan någon..del af, detta beröm, sty.chon visste, huru, ihärdigt hon. bade sträfvat för att lära honom. älska vetandet för. dess-egensskuld. KA AN FÖL EN