EU STOCEHOLM der 4 Aug. På samma gäng telegrafen bringar den underrättelsen, att Garibaldi anordvar en stor landstigning å neapolitanska fastlandet, är det af intress: att läsa i Journal des Debats en artikely hvati dettå moderata och i allmänhet så antirevolutionära blad öppet framställer den Köffstitutionella farcen i Neapel i bea dess ömklighet och löjlighet och ådagelägg.x att det numera icke finnes någon äfnän 168: ning af. den itilienska frågan än et Ialien, förenadt under Victor Emanuels spira. Denna artikel; som utgörett intressant vittnesbörd om den allmänna meningen inom Frankrike, är af följande innehåll: Det är visserligen med ledsnad, men uten den :ringaste ekymt af misströstan, som vi sedan någon tid bevittnat det italienska: na: tionalpartiets inre tvister. Vår. förtröstån till: sakens slutliga seger har häraf icke blifvit rubbad. Förlidet år vid samma tid tycktes Toscahas och Romagnas angelägenheter in-) galunda vara på en bättre fot än pu Båda Siciuiernas. Freden i Villafranca hade tvärt afbrutit befrielseverket. -Italienarnechade in-. gen åhnoan utsigt till frågans lösning än ett overkställbart -förslåg till .en kdnfederätiony och man sade dem öppet, att det bästa de hade att göra vore att ödmjukt änhålla om att återfå de furstar, som hade förrådt dem. Man byggde alltjemnt sina slutföljder på hvad? som egt rum för fiö år sedan. Man uttalade såsom: ett ordspråk, ett axiom, attitalienarne. vore oförmögna till hvarje slags enhet, oförmögna till frihet.s Mam förehöll dem oupphörligt deras gamla och nya historia, och man afvaktade bvarje dag det ögonblick då de, tröttnånde vid att förstöra hvarandra inbördes, skulle med högljudda rop återkalla en fredstiftande despotism. DE hade icke blott att befara anarkiens vådor och det farliga åtnjutandet af en plötslig frihet; de hade icke blott att bära den Svåra tygnden af sina ärfda misshälligheter, utan de hade derjemte att kämpa emdtiregeringarnes obenägenhets Till,smyoförgingligar ärarba de dikväl besegrat alla desba svårigheter, äila dessa afundsjukor. De hafva visat, att erfarenhe-. tens hårda lärdomäår hade förlänat dem mognadoch disciplin, och de ha för det förvå nade Europa företett skådespelet åf en vishet och en-enhetsanda; -som man af dem åldrig hade väntat sig. Vi -känna ett behof af att erinra oss detta. förflutna, ännu i.så friskt minne, i för att befästa vår tro på framtiden. Man sade då, att Töscatia aldrig skulle vilja bli piemiontesiskt; man säger hu ratt Sicilien aldrig skall vilja afsäga sig sin nationalitet; Men denna gång resonnerar man utan att taga i befäkning det omätliga framåtskridande, som egt rum. på dessa .tio åren, cch den genomgri-: pande förändringen uti italienska nationalandan. Och detta framåtskridande bar gått steg för steg, likasom en blodig pilgrimsfärd; dennå förändring jibar skett: dag för dag li-v kasom allt hvåd som är bestänidt till att ega bestånd, . Under åren 1848 och 1849 gingo sicilanarnes drömmar ej längre än till inre reformer; till sen särskild administration; det fordrades en. irevolutionför att få dem att begära en särskild konung. Detta ideal fördränktes. i blod, och på dess ruiner uppstaplade neapolitanska kohungadömet ett tioårigt tyfanti.Steiliätarbe läravej nu vilja förnya: denna olyckliga erfarevhet; de inse att de isolerade skulle bli nödsakade att antingen kasta sig under en främmande makts skydd eller ock återfalla. under Neapels ok. De begripa, att cdefas. välfärd och deras verkliga oberoende ej numera kan ligga i någonting. annat än deras anslutning till den gemensamma medelpunkten. : Det är i sjelfva ver. ket öumera en barnsligbet att tala om Italiens. annexering med Piersont. Hvad som är sannt är, att detär -Piemon, som är annexerat. med Italieo. Ju mer Piemont utvidga: sig, desto mer förlorar det af sin pe.sonlighet; hvarje ny abnexion beröfvar detsamma en del af dess autonomi. När det ej mera finnes något Toscana, något Romagna, nigot Sicilien, något Kohungarike Neapel då skall det redan tänge ej heller hå funnits något Piemount; då skall det blott finnas ett Talien. Vi tro: alltså, -attunionsiden skall göra sig gällande på Sicilien i trots af den oenighet, som råder. i lägret, Det är vissefligen gånska bedröfiigt,-att oberoendets kämpar behandla Fvarardra på ett si föga skonsamt sätt, Och sådant bör verkligen väska stor för: argelse i Frankrike, der man, som hvar män vet, saldfig varit vittne -till något dylikt(!) Men man kan ej vänta sig, att verksamma, intelligenta, beslutsamn:a menniskor, dfter ätt bela sitt Jif igenom ha varit tvungna attkon: spirerå och sgöra uppror, : på -en enda dag skola afkläda sig den gamlå menniskan och på -en-natt-inlära sig det konstitutionella HKfvets grafilagenbetsvanor. Italien är mu i ett krigstillstånd, och hvad :o 3 härvid är det mest förvånande, är att detta land beter sig så moderat söm det verkligen gör. Alla dessa små-misskälligheter kottima ej att inläga synnerligt stort rum-utisden nationella emancipationens bistoria, öck vid det första Katen: skottet skall det ej vidare bli fråga derom. De som vilja glädja sig åt. den-sl:gs oordning.som -nu.är fådande. på Sicilien, hänvisa vi till det skådespely.som denctieapolitanska regeringen nu företer. Här finner man ej tågot öfvermålt R1 kraft, utan tvärtomkledmöos dighefens villervalla och döJskampens sjukliga agitation. --Sedan en .månad: spelar nu detta bedröfliga neapalitanska -hof ett förtvifladt basculespel; som kastar . detsamma skiftesvis Teres SE pa RN