aldre herrar till största delen med nordiska ansigten, hvilka gingo omkring och sysslade med instrumenter af mångfaldigt, till en del besynnerligt utseende. Ni skulle då ha erinrat er, att det var den 18 Juli samt att det måtte ha varit den totala solförmörkelsen, som samlat hop alla dessa menniskor här. De tusentals personer, som stodo vid höjdens fot och på dess sidor, voro Vittorias innevånare, som trodde att förmörkelsen blott kunde ses från det ställe; som astronomerna valt. Nu stodo de der och roade sig med att beskåda hvarandra, betrakta astronomerna samt med sitt stoj och sina vapen störa dem. Solda,terna bestodo af ett kompani infanteri, en afdelning lancierer och ett par dussin gensdarmer, hvilka jemte några polisbetjenter blifvit af spanska regeringen ställda till astronomernas förfogande och nu sökte att, så godt sig göra lät, förskaffa dem fred och ro: Förmörkelsen är redan börjad. Ett förbitågande moln har tyvärr hindrat astronomerna att iakttaga sjelfva begynnelsen, och med stor oro betrakta de himlens utseende, ty om en stund skall förmörkelsen vara på sin högsta höjd, och solens totala förmörkelse, ett lika intressant som sällsynt fenomen, hotar äfven att gå förlorad för dem. Men såsom genom ett underverk skingra sig molnen under allmänt jubel, och solen står högt på den molnfria himlen. Månen skyler redan största delen af solen. Det blir mörkare och mörkare, alla föremål synas gulaktiga och kasta förunderligt skarpa skuggor; astronomerna tända sina lyktor och afbida med mer eller mindre hjertklappning det vigtiga och högtidliga ögonblicket. — Nu är blott en smal-rand af solen synlig, och i nordvest hölja sig bergen redan i mörker; stjernorna bli synliga, och solen — är förmörkad. Då det började starkt mörkna, gick ett högljuddt; jublande och, förunderligt nog, oförfäradt mummel genom folkhopen Polisens bemödande kunde blott till en del dämpa det, och vid den totala solförmörkelsens början hörde man ljudeliga hurrarop. Se er nu omkring! Jorden är höljd i en skymning, sådan som under en klar Juninatt i norden. Bergen, skyarne vid horisonten och himlen visa sig i orangefärgadt ljus. De klara stjernorna stråla på himlen; tätt invid solen stå planeterna Jupiter och Venus, hvilka tindra -med förvånande klarhet, och solen sjelf utsänder bakom månen en skinande strålkrans, som förunderligen kontrasterar mot månens svarta skifva, hvilken den omger på alla sidor; det hela liknar ett praktfullt fyrverkeri. Vi skulle önska att få betrakta fenomenet genom en kikare; vill ingen af astronomerna låna ogs sin? Nej! de vika ej från sin plats; deras ifver antyder, att det är någonting att se. söm öfvergår allt, hvad det blotta ögat kan skönja. Jag vill låna er och edra läsare min kikare: I detsamma, som solen försvann, blef hela månranden liksom genom ett trollslag synlig, omgifven med den strålkrans, corona, soml redan det obeväpnade ögat visat oss; men l: sedd i kikaren såg den helt annorlunda ut. Dess skimmer omgaf väl ännu månen på alla sidor, men icke mera likformigt öfverallt ; klara, ljusa strimmor sköto ut frän solranden och skilde sig: tydligt och skarpt från bakgrunden, i fantastiska, oregelbundna former genomkorsade de rummet ungefär på samma j sätt som man observerar hos några stjerntöc-) keny synnerhet hos det bekanta. töcknet il Orion. Dock kunna vi blott egna detta märkliga fenomen en underordnad uppmärksamhet, ty innanför den gula coronan, tätt omkring månranden,; visar sig en stark lysande ring med en temligen svag, rödviolett ton. Här och der på alla sidor om solen visa sig färgade figurer, som astronomerna kalla protuberanser, ett fenomen, som blott kan observeras under totala solförmörkelser och hvars natur är en gåta, som ännu icke är löst; oaktadt astronomerna med största ifver underkastat sig stora ansträngningar och besvärliga resor för att finna dess lösning. Men det är icke blott för vetenskapsmannen, som dessa -protuberanser äro märkvärdiga. Som ädelstenar se vi dem stråla i den ljusa ringen omkring solen, stråla med färger, som väl skulle ursäkta oss om vi lemnade fantasien fritt spelrum; men vi erinra, att det är ett astronomiskt fenomen som vi betrakta och att astronomerna aldrig få göra bruk af fantasien. Dessutom påminner oss protuberansernas försvinnande på den ena sidan af månen och deras framträdande på den andra derom. att de tre minuterna snart skola vara tilländalupna, under hvilka den totala förmörkelsen tillåter oss att betrakta fenomenet. Vi ge derföre noga akt på färgspelet, som protuberanserna visa, och se, huru de från den yttersta. delen till midten ha en rosenröd färg, och att denna färg inåt och emot den mörka randen genom violett och en strimma blått öfvergår till det renaste hvitt; vi söka inprägla i vårt minne hur rena färgerna äro; vi leta efter något som vi kunna förlikna dervid ; ingen målning, intet jordiskt föremål kan i-färgprakt. utbärda en jemförelse dermed. Endast solljuset sjelft; brutet af ett risma, har så rena och harmoniskt ordnade ärger, men.icke heller denna bild är fullständig, ty färgernas ordning är en annan, och prismabildens färger äro mera skimrande, men icke så milda som protuberansernas. Ögat kan icke slita sig löst från denna syn; mån önskar. att riktigt insuga, riktigt tillegna sig den i all dess skönhet, att lägga märke till alla enskildheterna deri; man önskar, man hoppas, att. utgissa hemligheten, — då. försvinner synen, solen träder fram och färgprakten är borta. Matt och utan skönhet fortfar en enda protuberans ännu i fyra minuter att vara synlig. Men då är alltsammans förbi. Solens återkomst helsades af folkmassan --1 4 4 ge, Sä JR for, Nr RNE Kv mn RI ÄRR EA At TE EEE om It PR AN re rr ke ER AR Rn a oo RR RB OA FR Aag BK AA