genom Frankrike och Ryssland beröfvas sitt inflytande i Orienten... För öfrigt måste äfven de göra sina anspråk gällande så fort de förenämnda makterna skrida till delning af Turkiet. Men innan det kommer derhän, skall väl någon tid gå förbi. Turkiska regeringens sak är visserligen förlorad, men ej muhamedanismens. Om chan: redan ärstillräckligt maktlös, för att gifva sig på nåd och onåd åt Occidenten,står ännu i vida f-ltet, och det kan komma att kosta alla stormakterna mycket krigsarbete dch mycken möda ännu, innan det lyckas dem att göra sig till herrar öfver de områden, som bilda sultanens, rike. Tagom blott druserna på Libanon till exempel! Ehuru deras antal der och i Syrien knappt uppgår till 80.000 man, företaga de sig :tt angripa de vida starkare och lika kriiska maroniterna, att, den turkiska regeringen till trots, fortsätta den blodiga fejden, att ända sig mot en sådan stad som Damascus semt, enlig: hvad de nyaste underrättelserna innehålla, att äfven trotsa de franska officerare, som blifvit afsända till deras chefer, för att beg ra skydd för de af dem kringhvärfda kristna. Efter tilldragelserna 1841—42 kunna vi vänta oss, att de också så länge göra motstånd: mot dectill deras . bekämpande utsända turkiska trupperna, som de känna sig starka till krig och ha utsigt att försvara sig i sina bergklyftor och dalar. Om nu också de franska trupperna, stöta till Fuad paschas och fullborda-segern öfver de vilda rebellerna, så uppstår den långt vigtigare frågan: hvad skall göras för att betrygga freden? Med en sådan biläggning..som år 1842 kan man ej mer vara betjenad, och åt de-turkiska paschas fir man ej mer öfverlemra Libanon och Syrien; ett europeiskt herravälde öfver dem måste således inträda... Men ett sådant får dock den uppgiften att införa ett nytt sätt att herrska, för att kunna med. kraft förbindra hvarje förnyande af;det vilda. röfvareväsendet, och derat måste nödvändigt en mängd konflikter i-början. uppstå, hvilka kunna leda fill nya upprorsförsök. För att. bekämpa dessa blir det nödigt att -en stormakt särskildt erhåller herraväldet öfver sådana delar af det turkiska riket. Men hvad som sker på Libanon skall upprepas i-Mindre: Asiens bergiga -dalar, hvarest kurdernas ännu vildare stammar : husera, fvensom i Bulgariet, Thessalien och Albanien; och man .skall:ej finna något medel mot detta onda förr, än man sörjt för att allestädes in: sätta en stark europeisk regering. Men skola ej alla de muhamedanska. elementer, hvilka ännu: känna sig -krigsdugliga och: trotsiga. hålla ihop mot denna, skall ej Occidenten nödgas underkasta sig ett nytt korståg mot halfmånen? Och-skall segern öfver de vilda naturfolk, öfver hvilka koranen ännu har makt, erfordra mycken blodsutgjutelse, så att man skall göra sig den frågan, huruvida det ej varit bättre, att man lemnat Orienten åt sig sjelf? Dessa äro de svåra betänklighe ert. som äro förenade med denna allvarliga inblandning i Turkie:. Sjelfva Louis Napoleon och kejsar Alexander kunna ännu finna starka hållhakar för sina armåer, så ifriga de också äro att störta sig i detta krig. Det skall komma framtiden till godo, Ori: entens civilisation skall vinna betydligt derpå, och. Oecidenten skall. erhålla stora nya områden till kolonisering; Europa :kall göra:sig till herre öfver Asien och draga bättre vinst deraf än hitintills kunnat ske;. men priset för denna eröfring skall ej bli obetydligt, och framför allt skall för nutiden deraf uppstå en nödvändighet att vaka öfver, att ej Frankr ke och Ryssland göra sig till berrar. öfver Turkiet, för att beröfya England dess öfvervig: till sjös samt kunna efter behag hota Tyskland från öster och vester och hålla deti be: roende af sig.