I STOCKHOLM den 3 Aug. De strödda underrättelser, som nu börja anlända rörande de gräsligheter, som i-Damaskus blifvit föröfvade emot de kristna, ställa den öttomaniska regeringen, dess auktoritet och administrationsförmåga i en sådan dager, att en vesterländsk intervention torde kunna: anses oundgänglig: Ännu hade icke den : :konvention blifvit undertecknad, som skulle innehålla vilkoren för den franska interventionen i Syrien, men en konferens skulle ega rum i Paris den 31 Juli, i hvilken dessa vilkor skulle diskuteras, och Constitutionnel uttalar den förhoppningen, att konventionen då skulle komma att undertecknas, sedan Turkiets sändebud i Paris numera hade erhållit: bestämda instruktioner. Det ligger nas turligtvis i turkiska regeringens intresse att draga ut på tiden och att kunna före den franska expeditionens afgång: från Toulon söka på egen hand pacificera Syrien. Den höga Porten inser, att dess. existens är satt i fråga och att den turkiska, statsbyggnaden ofelbart skulle ramla, om resningar skulle inträffa i det europeiska Turkiet på samma gång som franska fanan visade sig i Syrien. fFarhågor i detta hänseende yttras äfven inom den engelska pressen. Morning Post, Palmerstons organ, uppträder ånyo i en artikel emot denna intervention och yttrar, att om Turkiet skall falla, så må det falla af sig sjelf och utan att man under sken af hjelp brådstörtar dess undergång. Det engelska bladet boppas för öfrigt, att interventionen skall vara öfverflödig, p minner derom, att druser och maroniter afslutat en fred med hvarandra, ock att en turkisk armå är på väg, för att återställa ordningen och strafta de brottslige; man borde åtminstone afvakta resultaterna häraf och få turkiska regeringens vanmakt wverkligen konstaterad. Det är emellertid åtskilliga omständigheter, som göra. situationen sådan, att interventionen knappt torde: kunna förhindras och att det ottomanniska rikets sista. tid synes vara nära förhanden. De turkiska auktoriteternas mer eller mindre direkta medverkan och delaktighet i de gräs igheter, som blifvit. föröfvade, den utsträckning, som massakern haft, och de faror, som hota alla kristna öfver hela Syrien, göra det nästan till -en nödvändighet att icke vänta tills det visat sig, att de. turkiska pacifikationsförsöken fullständigt misslyckats. Den s. k. freden emellan druser och maroniter är endast en tillställning af deturkiska auktoriteterna, som förmått några drusiska och några maronitiska chefer att underteckna. ett dok ment, hvari de förklara, att de glömma uet förflutna, hvilket troligen icke skall hindra dem att, när lägligt tillfälle gifves, hämnas lidna oförrätter, så. blodigt som möjligt. RkEn tysk tidning innehåller rörande detta ämne följande uppsats: Kan Turkiet bestå? Alla tidningar fram: ställa och diskutera denna fråga. Med: samma intresse, hvarmed man 1854 omfattade turkiska rikets upprätthållande, egnar man sig nu åt debatter om möjligheten eller -behofyet af samma rikes upplösning; och det kan icke nekas att tiden är mycket passande för öfverläggning härom. Turkiet har haft fem års tid på sig att visa huruvida en försoning är möjlig mellan de europeisktkristna och de muhamedanska intressena; och det har så illa bestått denna pröfning, att Europa ej kan undgå att: taga det under sitt förmynderskap. Den konvention, som på Napoleons förslag skall afslutas mellan stormakterna, till de kristnes skydd, innefattar ingenting annat, De skola besluta attsamfäldt intervenera i Syrien; och om behof af enahanda åtgärd yppar sig annorstädes — om hela den kristna befolkningen i Turkiet reser sig för att få beskyad af stormakterna, så få dessa ej försumma at: rädda dem på lika sätt. Härmed är domen i sultanens sak afkunnad och hans rike förklaradt moget .för delning. En stat, som ej längre förmår skydda sina medborgares lif; utan behöfver främmande bistånd för at: betrygga deras säkerhet, den staten har dermed. förklarat sig för omyndig och ovärdig en egen existens. Den heiwfaller åt eröfringens naturliga öde, fastän denna iförevarande :all måste få en-annan och alldeles egen form, emedan den ej får på naturlig väg göras af ett starkare grannfolk. Mar har hindrat Ryssland från att bemäktiga sig Turr kiet och törvandla det till ett grekiskt-ryskt vicekonungadöme, emedan manicke ville gifva ryske kejsaren makt att: med detta filialrike och sina vilda horder hota Europas frihet. Frankrike och Englavd ha satt sig emot detta rof, emedan de ej vclat låta det försiggå u:an dem, men de åter ej kunde komma öfverens om delningen. Annorlunda blir förhållandet mär detta skett; och det hemliga fransk-ryska fördraget ger vid handen att de förnämsta deltagarne i jagten. på Turkiet äro ense om rofvet. När Louis Napoleon bekrigade Ryssland 1854, skedde det bara för att tvinga det till att blifvaFrankrikes bundsförvandt,. och detta ändamål har Napoleon fullkomligt vunnit. Italienska kriget utfördes i fjol under Rysslands-hägn,; och Österrike blef derigenom dömdt till samma. roll; som Ryssland hade måst finna sig uti 1856. England får lof at nöja sig med omständigheterna, för att derigenom kunna: på sitt sätt befrämja Italieris frihet, och det vådliga fransk-ryska förbundet tvingar det. alt jemväl i Orienten hålla. god min i elakt spel samt att deltaga-iinterventionen, för att ej blifva uteslutet derifrån. Österrike och Preussen kunnaj att börja med. förhålla sig passivt, men må tänka på anslut: ef lt KARA Bg