nang, så att hvarje, ätven den. allägsnaste misstanka mot mig eller mitt handelshus, att härutinnan hafra i något hänseende orätt förfarit, eller ens öfverskridit. grannlagenhetens gräns, öfelbärt skall skingras och försvinna. Stockholm den 31 Juli 1860. C. W. Palander. (Insändt.) Några ord I anledning af förslagen om förbättringar 1 den olvila läkarevården. I följd dels af de-många vid hvarje riksdag frår lika orter af riket skeende framställningar om er hållande af ökadt antal läkare, och dels af den nujarande ojemna fördelningen af provincialläkareditriktenjemte flera andra förhållanden, anhöllo;. såom . bekant, förra riksdagens ständer; att till den nu jarande få sig förelagdt ett fullständigt. förslag till yrdnände af den civila läkarevården, och hvaruti den if. sundhetskollegium väckta. frågan om: en förste örovincialläkares anställande inom hvarje län äfvev vorde till pröfning upptagas. Med anledning häraf olef, efter inkomna upplysningar från samtliga. länsityrelser, och sedan :menigheterna blifvit hörda, af jundhetskollegium ett sådant förslag utarbetadt, hvil ket i allo af regeringen gillades och lofordades, ehuru K.-.M., förmodligen af. finansiella skäl, om hvilka: mer eller mindre. giltighet det nu ej är vår afsigt att orda, icke för närvarande ansåg sig böra förorda ner än knappt en tredjedel af det begärda anslagsbeloppet. De. vigtigaste punkterna i sundhetskollegii förslag iro äfven. allmänt bekanta, nemligen att ett större antal nya provincialläkaretjenster, till största: delen i de. hittills i: afseende på läkarevården mest vanlottade orter, måtte inrättas; att åt en provincialläkare inom hvarje lån måtte, jemte vården om eget distrikt, uppdragas, att, i egenskap, af förste provincialläkare, hafva det allmänna inseendetöfver länets. helsooch sjukvårdsangelägenheter, samt att åt provincialläkarne i några af de sämsta, dels äldre dels. nyföreslagna distrikten, hvilka hittills icke, och. framdeles antagligen icke, kunna på : annat vilkor med kompetenta personer besättas, måtte beviljas en efter omständigbeterna lämpad löneförbättring,. under namn af tjenstgöringspenningar, i medeltal uppgående till 500 rdr för hvarje. Det sålunda af förra riksdagen begärda, af sundhetskollegium utarbetade. samt af regeringen. gillade förslaget har en knapp mäjoritet inom det nuvarande statsutskottet förkastat i afseende på 2 af de väsendtligaste punkterna, :nemligen rörande förste provincialläkare och tjenstgöringspenningar vid, de sämsta distrikten. Har denna förkastelse varit välbetänktt Hvydketdera förslaget bör af stånden antagas, utskottets eller regeringens och sundhetskollegii?. Vi önska och -hoppas att det sednare blifver det som slutligen godkännes. r Beträffande förste: provincialläkare, så. har sundhetskollegium alltsedan 1844, i många, mer eller min: dre utförligt motiverade: betänkanden visat nyttan och behofvet af sådana: tjenstemäns, anställande inom lä nen. Sundhetskollegii:och — vi kunna tillägga — äfven pluralitetens inom läkarekåren öfvertygelse i detta fall är. således ;oförändrad. Det säges, bland annat i kollegii oftanämnda : förslag af. den 11; April 1859: De omsorger,, som den allmänna vården om folkets helsa kräfver; vakandet öfver sundhetspolisen, ett noggrannt iakttagande af helsotillståndet och hvad derpå menligt kan inverka, ett säkert bedömande at sig yppånde utbredda sjukdomar och farsoter samt anordnandet af de åcgärder, hvilka, till, dessas hämmånde kunna och böra företagas, uppsigten öfver apotek, barnmorskor och vaccinatörer, förrättandet af beväringsbesigtningar,. sakkunnigt deltagande i styrelsen öfver länets sjukvårdsanstalter, behandlingen och besvarandet af rättsmedicinska mål och frågor med flera åligganden, som hit höra, äro samtligen af den vigt för det allmänna, att de ;fordra, om icke helt och hållet sin egen man, åtminstone en, för hvilken deras. handhafvande och underhållande af. de kunskaper, hvarpå detta bör grundas, icke. alltför mycket undantränges af läkareyrkets speciella utöfning; och. att hvarje län egde åtminstone en sådap Iäkaretjensteman, är utur alla synpunkter högligen at behofvet påkalladt etc. ; Såsom bekant åligger uppsigten öfver apoteken och apoteksvisitationers verkställande . provinciallä. karne, hvar och ef inom sitt distrikt. I följd härat nödgas dessa. förskaffa sig större, kunskaper; samt, med uppoffring af både tid och pengar, söka följa med sin tid i de kemiska och farmaceutiska vetenskaperna mer än andra praktiserande läkare behöfva, och detta blott för kontrollen öfver ett enda;eller högst några få apotek. Om öfriga provincialläkare befriades från hithörande göromål, som, borde åligga förste provincialläkaren ensam, skulle både de förre och sjelfva saken derpå betydligt vinna. På hvarje andan bana finnes alltid för den större förmågan tillfälle att avancera till bättre och. förmånligare tjenster; deremot, för den en gång blifne provinciallåkared, är. hvarje utsigt till ;befordran omöjlig, oaktadt hos honom förutsättes den; fullständigaste -läkarebildning. . Han kan visserligen söka sig från ett sämre till.ett s. k. bättre distrikt, men det-sednare kan lätt blifva sämre än det förra, gedom opåräknad konkurrens med. flera läkare, som nedsätta sig på stället. Det är ej med läkare som med -prester, domare och. andra tjenstemän. . De sednare veta alltid på förhand det minimum, hyarunder inkomsterna. vid en lägenhet, som. sökes, . icke kunna . gå, och rätta sig derefter; de förra kunna aldrig med någon slags säkerhet beräkna detta, eller också måste inkomsterna af praktiken lemnas helt och Kållet ur sigte, men då är ju lönenalldeles för ringa. Dessutom vid det.ålder,;:då tjenstemannen på andra vägar: befordras till de bästa platserna, börja, af lätt insedda:skäl, läkarnes: inkomster allt mer och mer att minskas. Skulle icke -under. så ogynsamma förhållanden Hvilken andan kår som belst försjunka i apati och försoffring? Händer dettaej mednuö nämnda läkare; så borde det:sannerligen räknas dem till sto) förtjenst: Månne icke derföre ensamt ur synpunkten af omtanka om kårens fortfarande duglighet och skicklighet kan hemtas en tillräcklig anledning — äfven om. andra, vigtigare ej funnes. — till förslaget om förste provincialläkare, såsorå ett enda, om också obetydligt träppsteg till något bättre för de vanlottade civile läkdrne? Af gammalt bar det.visat, gig, att med hittillsvarande löneförmåner, som vid de. bättre , distrikten kudna vara någorlunda tillräckliga, det varit förenadt med stora svårigheter och icke sällan alldeles omöjligt att erhålla kompetente sökande till de fattigare och sämre, hvilka dock, noga taget, just äro je, som staten i förstå rummet:.borde förskaffa den äkarevård, som de sjelfva icke mäkta bekosta. Det å ou vara ett fel af. de-unga läkarne; att icke ilja emottåga de feta. tjenster på ståt som erbju das dem med -100031500 rdr i lön, atan föredraga bruksoch: stadsläkarebefättningar med 2, 3, eller flera tusen, rårs inkomst, hvarmed de under studiikursen ådragna skulderna kunna. amorteras,.så är det dock ett faktum, att kompetenta sökande till mån,a sådana först efter åratal och stundom. aldrig velåt infinna sig, så att sundhetskollegium slutligen måste erbjuda äfven -provincialläkaretjenster åt inkompetenta personer. -Då: en human bruksegare eller annan . possessionat, .som finner ; sig af, sitt samvete uppmanad att engagera enslåkare för sina fattiga underhafvande, icke lyckas deri för en mindre summa, så ökår han denna till något högre belopp. och Vinper på: detta sätt, med et för bhohom föga känbar uppoffring, sitt. välmenande syfte: På samma sätt -borde..väl äfven staten handla och gör det också, åtminstone i Norge. I många af Svergesjlän, isynnerhet de norra och några af. de mellersta, finnas vidsträckta trakter, med 8, 10 å 15000 innevånäre, hvilka ännu sakna läkarevård, ty den, som först på 10-å 15 mils afstånd kanerhållas; lärer väl ingen, och minst stadsbon, med Jäkaren boende, midt öfver gatan, anse tillfyllestgörande I anledning häraf Skye ar. SV NE Par Ör