Jag harjioke. rört. mig, sade: Constance; det ;var kanhända.en katt: i! Var,god, se efter i rummet ;och, släpp, .då. ut den,. Mrs Sweetman tittade under sängen och i hvårje, hörn,. der,.en. katt. uwöjligtvis, kunde hafva gömt sig,. men. som. ingenting, kunde upptäckas, kände sig Constance öfvertygad att ingeu: menniska hade kunnat tränga sig in i rumimet Söm hon önskade öfvertyga sig om, huruvida dörren var stängd, utan att på samma gång skrämma den gamla frun, yttrade hon :en förmodan att katten kunde stå utanför dörren och krafsa på den. Den egendomliga.knäppningen, då mrs Sweetman vred om nyckeln i låset, förvissade henne att.den hade varit stängd och hade den nattliga gär sten varit en lefvande varelse :med-kött och blod, så häde den åtminstone ej kommit in och ut på den vanliga vägen. Hushållerskans utrop då hon hade öppnat dörren till den yttre gången, gaf äfven en lätt förklaring öfver det. buller den. gamla, beskedliga frun hades hört. Hå, bevars! Master Reginaldiy utropade hon; hur pi skrämde Mig HAr Reginald :derute ?5frågåde Costancei Jä,.smiss;.-han ligger med hufvudet: på tröskeln, som om Hansof. Jag sofver ickess 1-sade shan med sakta stämma. Reginäld kom hit!! gade . Constance : till stor häpnad för mrs Sweetman som fann dette beteende föga, öfverensstämmande med: hen: nes begrepp om det-passande. Den unge manner; hade dock ej några sådåna föreställ: ningar; inom ettögonblick var han inde rummet och på knä vid sjukbädden. Är de din önskan att göra mig mycket sjuk? frågade hoh... — Du Vet atöså icke är, hviskade han mec osäker röst; du vet att jag gerna ville dö om jag dermed kunde tjena dig, tu, sedär jag åter är vid mitt fulla förstånd. Nåväl; gå då till: ditt rum, sade Con stance, och bed , Gud. upplysa dig, att.