ren, tummande sina mustascker.: sFlickan är verkligen en liten retande varelse — om ej er kikare bedrar mig. E: Vill ni öfvertyga er om motsatsen ? Huru då?, fElag presenterar er under nästa mellanakt. .Det vore roligt ;; men under hvad förevändning? Såsom giftermålskandidat. ER Hvad tänker ni på; ni känner ju icke ens mitt namnin HDet är sannt! genmälde den tjocka herrn småmysande och med en illparrig sidoblick. Låtom oss oförmärkt utbyta visitkort! Det skedde. Ah för tusan! hviskade den tjocka herrn med ett förnöjdt leende, ni är baron! Ni har de 30,000 gulden så godt som i:fickan redan, hr kapten. Då vore imina faffårer rangerade! tänkte) kaptenen. : Såsom så många andra unga män af familj, hade han, öfverlemnad åt sig sjelf, lefvat en smula öfverdådigt, redan förslösat sin dessutom ganska anspråkslösa förmögenhet och derutöfver satt sig i skuld för 40.000. gulden, då han blef militär och: deltog uti kriget i: Italien. Helt nyligen derifrån återkom men med kaptens rang, satte det: honom i den största förvåning att hans borgenärer ej läto höra af sig. :För fan; hade han mer än en gång tänkt inom sig, det är väl ej möjligt att någon betalat mina skulder?!a ; ftOch den unge mannea, som nu blifvit stadig, betogs af en lindrig rysning så ofta han tänkte på den närmaste framtiden... å Tredje akten var slut, och den unge officern följde dep tjocke berrn upp i frukthandlaren-millionärens 1oge., Han blef presenterad, -fann den unga flickan själfull och väl uppfostrad samt hennes: far vara en hederlig borgare, som tyckte sig vara. i sjunde him. meln, då han hade en baron i sin loge. Den unge, älskvärde officern gjorde ett lifligt intryck både på far och dotter, och: den förstnämndJe: såg allt: mer och mer förtjust ut för hvarje gång den tjocke herrp hviskande lutade sig till hans öra. Då pjesen var slut vågade kaptenen bjuda den: unga damen sin arm, för att ledsaga henne till vagnen, samt blef af pappa sjelf bjuden till middag dagen derpå. -; Vagnen rullade bort, den unge ofticern och den tjocke herrn dröjde ännu några ögonblick qvar under Burgteaterns portal. Min bästa herre, började kaptenen passioneradt; fllickan är en engel! Jag finner att jag skall ha er att tacka för hela mitt lifs lycka. Men hvad har ni sagt hennes far om mig? Att ni för tre månader sedan i Hietzing -hos Dommaier sett mig i sällskap med honom och hans dotter, att ni från den stunden, varit dödligt: kär i flickan och under dessa tre månader riktigt bestormat mig med böner att göra er bekant med henne och hennes far: Min herre, jag beundrar er!s utropade kaptenen leende. Och hvad är det, som föranlåtit er att bevisa mig en så ovärderlig tjenst, mig, en obekant? Det skall Hi få veta på ef bröllöpsdag efter su pån. Begagna er af den gamle hKerrns bjudning, och nu — godnatt! Under natten lågo alla fyra i sina funderingar ock tänkte: Baronen: Jag får 30,000 gulden i årlig inkomst! Frukthandlärn: Min dotter blir friherrinna! Den unga flickan: Pappa sade att kaptenen älskat. mig i we månader! : Mannen med den stora operakikaren: Min vän Huber har ännu en revers qvar på 4000 gulden. Han vill ej förlora mer än 50 procent — jag köper reversen i morgon! :.;Tre månader hade förflutit efter tilldragelsen på Burgteatern, då kaptenen, baron B. firade sitt lysande bröllop med frukthandlaren P:s dotter. Herrna med: den stora kikaren saknades: naturligtvis ej på bröllopet. N Efter supen tog denne den nygifte mannen afsides. . vMin bästa herr kapten, började han, påminner ni er den der aftonen på spektaklet, då vi först träffades ? sAck, aldrig skall jag glömma hvårken den aftoneh eller er! Det är er, förträfflige man, jag har att...n, sLemnom detta åsido, min vän! Jag sade er då, att ni på bröllopsdagen efter supån skulle få veta hvad som föranlåtit mig att så ifrigt tjena er. Och den tjocke herrn drog fram en diger lunta ur fickan. Se härs, sade han, äro era reverser, som jag inlöste, då jag fick veta att ni skulle komma tillbaka till Wien. Papperen äro af den beskaffenhet, att jag kan låta bysätta er. Furu? utropäde baronen, ni skulle ... Jag lenånar or tre månaders anstånd att inlösa era reverser, som uppgå till 40,000 guldens, afbröt def tjocke herrn med en artig bugning, i det han åter stoppade in dokumenterna och drog fram ett ofantligt fodral, och tar mig friheten att till minne af den der aftonen: och såsom bröllopspresent förära er min operakikare. -— Öfverste Enrioo Consenå, chefen för 3:dje expeditionen till: Sicilien -och en af de mest oförfärade och skickliga kämparne för Italiens sak, är född i Gaöta 1820 Hans fader, marechal Ludovico Cosepz,, var en utmärkt officer i neapolitanska hären samt trofast tillgifven sitt fädernesland och friheten. År 1848 förde han befälet öfver åtskilliga frivilliga kårer och blef skickad från Neapel för att besätta Castelnuovo, der han med bestämdhet satte sig emot grymheterna den 15 Maj, och derföre blef hah afsatt. Sonen Enrico, som var uppfostrad i artilleriskolan i Neapel och tidigt Hadevisat utmärkta egenskaper, var då anställd vid general Pepes kår och utmärkte sig sedermera under Venedigs belägring, då Han försvaräde bron San Antonio, der jernvägen korsar lagunerna. Här tjenade Kan sig upp till öfverstes I fjol deltog han i fälttåget under Garibaldi foch förde första kåren: af alpjägarne. Vid fredsslutet inträdde hän i sardinska hären och var avancerad till brigadgeneral, då han tog afsked och åter trädde i tjenst hos Garibaldi. — En sparf brefbäraro. Filosofen Helvetii enka älskade högligen alla småfoglar och sökte skydda dem så mycket i-bennes förmåga stod. Om.rintern lat hon alltid bortsopa snön från sin balkong. och strödde dit föda för de små kornätarne... Synnerligen kär var henne en sparf, som skänkte henne så mycket förtroende, att den åt ur hennes hand. En dag infann sig sparfven med en pung under: halsen, gjord af ett afskuret bandskfinger, och flög genast på den utsträckta handen, liksom bedjande att bli befriad från sin börda Damen borttog pungen och fann i den en liten biljett af följande innebåll:.Redliga menniskori ert granskap umbära det nödvändigaste. Skall ni väl göra mindre för dem än för er lilla befjädrade familj, åt hvilken ni hvarje morgon visar så stora välgerningar?s — Den goda damen besinnade sig icke ett ögonblick, utan skyndade till sitt skrifbord, tog der en banknot af betydligt! värde, lade den i pungen, som hon satte på den lilla brefdragaren, kysste denne och jagade honom: bort. Några dagar derefter infann sig åter det lilla -sändebudet med sin brefpåse och följande svar: Ni har räddat en aktöingsvärd konstnär och hans talrika familj, Gud välsigne er derför! Ert godbetsfullt. lemnade förskott erhåller ni nästa vår tillbaka. Och verkligen återhemtade det bevingade budet i rättan tid åt en godhjertade gifvarinnan den som lån betraktade almosan jemte en tacksägelse. Berättaren af denna historia tillägger, att sparfven ännu sedermera aflade ett besök hos sin gynnarinna och blef af henne qvarhållen; för att hon genom den möjligen skulle kunna son och kaj Jul ära känna den familj, i hvilken han blifvit uppfödd. I Ändamålet vanns; ty sparfvens egarinaa, konstnärens I — lotter, bad i tidningarne om att återfå sin älskling, ) WI ah för Eflalmäti. for 2