Jag väntade att finna de litteratörer och politici, jag här känner, temligen ,stora på sig öfver furstemötet i Baden; ty det kan ej nekas, att Preussen spelat en betydelsefull roll; men här, der man är Napoleon så nära, utöfvar han en tryckning på den tyska patos; man tyckes verkligen vara så allvarligt stämd, att man ej begagnar mera stora ord än man anser sig kunna stå vid. Jag är blott stadd på genomresa genom Tyskland och har sett och hört för litet, för att kunna döma i allmänhet; men sannt är det, att en fläkt af frihet och kraftigt sträf: vande har slagit emot mig, och denna frihet synes ej vara någon tillfällig gåfva, som lätteligen kan återtagas, utan den är något, som växer — måhända långsamt och under strid — och har sin rot i ettsocialt närmande mellan de herrskande personerna och de högre borgareklasserna. Frihet blåser ju också in från alla kanter. Det är ju märkvärdigt, att han, som regerar Frankrike med jernhand i silkesvantar, som injagar oro hos alla sina grannar för sin soldatmakt, också är en orsak till emancipationsropet, hvilket ljuder från Ryssland och Österrike, så väl sm från Italien. Ingen tid har, synes det mig; till den grad och med jemförelsevis så mycken ordning erkänt det sunda, förnuftiga och menskliga i politik, handel och sociala förhållanden; på ingen tid ha nationer och individer lefvat med så mycken friskhet, förenad med lugn, som i detta ögonblick. Der olika nationaliteter stöta samman med sin stigande sjelfkänsla, der kan det bli fejd af; men det bör äfven finnas medel att leda denna fejd på rätta vägar.