annexation, att han nödgade Garibaldi afskeda Orispi och tillsätta en ny mirister. . Detta gjorde diktatorn med. protest och behöll Crispi såsom en personlig rådgifvare och vän; men tydligen insåg han snart, att detta steg ej gjorde tillfyllest. Siceilianarnes sjelfviska önskan efter omedelbar och särskild annexation bearbetades skickligt af La Farina, till de:s Garibaldi slutligen fann, att han skulle bli Fjettrad i alla sina planer, om han ej vidtog en kraftåtgärd mot annexationspartiet. i; Det officiella tillkännagifvandet af diktatorns skäl för den summariska åtgärden att arrestera La Farina och fördrifva honom från Sicilien är ej särdeles omständligt, men det ådagalägger otvetydigt de tänkesätt, vi nyss beskrifvit. Bland annat heter. det. deri: Regeringen, som vakår öfver det allmänna lugnet och ej vill i ringaste mån bli oroad, kan ej längre fördraga närvaron bland oss af sådana personer, som kommit hit med brottsliga afsigter. i La Farina har utgifvit en mycket utförligare förklaring. Han beskyller Garibaldi att söka allierade allestädes ut m i det moderata piemontesiska partiet, att på samma gång sätta förtroende till affälliga bourbonister och Mazpinis följeslagare, bådadera lika opopulära på Sicilien. På La Farinas beskyllningar synes man: kunna svara, att Garibaldi ej hade många att välja på till. dugliga ministrar, samt att han hade blött en pråktisk fara för ögonen, hvilken han ansåg det vara nödvändigt för den italienska frihetens sak att undanrödja, faran att efter sig i Palermo lemna qvar vid makten ett parti, som ifrade för att påskynda en förtidig förening med Piemont, hvilket skulle omintetgöra bangs planer med ltalien. AttG-ribaldi ej ursprungligen visat någon afvoghet mot det piemontesiska partiet, är erkändt af La Farina sjelf. Det var ej en fördom mot personerna i och för sig, det var den hotande faran af en partimanöver, som inverkade på bonom. Mazzinister eller till och med fordne bourbonister, om de verkligen äro uppriktiga i sin närvarande liberalism, skulle sannolikt icke sätta den italienska saken på spel under hans frånvaro. De kunna vara mindre sansade och ba mindre rätt i sina åsigter, men ingen praktisk anledning tycktes förefinnas, hvarföre de skulle kompromettera Garibaldis planer. Några misstag, som de kunna begå i den civila administrationen, skulle vid tillfälle kunna rättas, men misstaget att helt och hållet förlama hans hand: medelst en förtidig annexation, och den söndring med Sardimen, som den skulle medföra, kunde ej vid tillfölle afbjelpas. På det hela taget tvifla vi på, att någon annan åtgärd fanns för honom att välja. på, än den han vidtagit. Vi tro att refve Cavour skall ha tillräcklig sjelfbe rrsknings för att ej söka hämnd på Garibaldis politik, äfven om han skulle finna den Kå MYT