således fått fara vid dagsljus i stället för under natten. Det hvilade dessutom någonting hemlighetsfullt öfver målet för hennes färd. Visserligen: hade han icke nekat att säga henne hvart hon skulle fara, men han hade gifvit henne undvikande svar, af hvilka hon ej kunde inhemta fullkomlig visshet om något, och genom åkningen i särskilda vagnar hade han: gjort det omöjligt för henne att erhålla vidare upplysningar. Hon vär sjelf alltför. oskyldig och oerfaren att misstänka onda anslag till följd af allt detta, men mrs Måsons hastigt framkastade uttryck af oro; hvilka hon för ögonblicket knappt fästat nås gon vigt vid, återkömmö nu oupphörligt för hennes tankar och uppväckte en grundad farhåga, huruvida hon: handlat visligen uti att så hastigt ingå på ett förslag såsom detta, och äfvenså, rörånde mr Ravenscrofts redlighet, vid att såsom nu skett påskynda afresan och fästa henne genom en skriftlig förbindelse. Men hon egde bhärjemte under ytan af den ljufvaste qvinlighet ett modigt hjerta och en verkligt ovanlig grad af kroppstyrka och ihärdighet. : Känslan häraf jemte en fast tro på ett högra beskydd ingaf henne godt hopp att hvad helst som skulle hända, så gkulle dock allt slutas väl. E y Constance såg ut genom vagnsfönstret och försökte att med: sina blickar genomtränga Dågra scener af det landskap, hvarigenom de passerade. Ett obestämdt, doft brusande hörs des jemte bullret af-vagnsbjulen och emelJanåt kunde hon skönja en klippa, eller bergspets, som höjde sig ofvan dimman, hvilket allt öfvertygade henne, att de färdades nära hafskästen. Men nu började töcknet småningom rulla bort i -molnlika massor, och hon fick en och annan gång se en hastig skymt af.en bergstrakt, så vild och romantisk, att hennes: hjerta klappade högt af glädje vid