ögonblicks tystnad, attjag har den äran att tala med den dam, som i Times annonserar om plats som lärarinna? Det var jag som annonserade, sir, svarade Constance; jag lemnade min adress till en bokhandlare, hvilken kade: känt min far i många år och således kunde svara för att jag är af en aktningsvärd familj. Något annat betyg har jag icke att gifva, ty jag har aldrig förr haft någon dylik plats. Men ni måste säkert hafva vänner i den stad der ni lefvat? sade han forskande. Nej — ingen till hvilken jag skulle kunna vända mig med en sådan begäran, svarade hon. Der var min ställning helt olika. Jag ansågs vara arftagerska till en betydlig förmögenhet, men har nu, genom en slögtinges ovärdiga handlingssätt, blifvit försatt i nödvändighet att sjelf arbeta för mitt uppebälle.s Har ni inga anhöriga ? frågade den okände. Nej, ingen på hvars slägtskap jag kan göra räkning, med undantag af den kusin somjag just nyss nämnt, sade Constance, oeh till honom skulle jag ej vilja vända mig, om j:g äfven visste hvar han funnes, icke,, tillade hon, vid åsynen af ett underligt, bistert leende som för ett ögonblick krusade gästens läpp — icke af något okristligt agg emot honom, för den skada han gjort mig, utan emedan jag har allt skäl att tro honom genom sitt beteende hafva påskyndat min stackars fars död.n ;Hml sade främlingen, således har ni då inga vänner alls? Ej ens någon ung fruntimmerskorrespondent? Jag har redan sagt er, sir, att den bokhandlare, hos hvilken ni fått min adress, är den ende som kan lemna upplysningar om mig, sade Constance litet otålig. Om hans betyg är otillräckligt, så tjenar det till intet att vidare tala om saken.