Gen nya skolor håken, och slut de gamla till! Ett dundrande kalas 4å af fröjd jag hålla vill Så långt vår Gödman hunnit, men ack; då blef det slut, — Ej på hans ordförråd, men På styrka i hans trut; Ty vreden; ifvern, harmen 7 vallt dref i svall hans blod, Och stendöd föll han neder på platsen, der han stod. Så föll: för, skolefrågan, i sina bästa år, En man, hvars. make knappast mer slagtarboden får O, vetande, hur dyra : 088 dina segrar stål Hvar !skall man kött nu mera till stek och söppa få? — ER