LANDTBRUKSLITTERATUR. Handbok i svenska jordbruket, af J. Arrhenius, : Andra delen. Med 26 träsnitt. Med samma tillfredsställelse som vi för någon tid sedan anmälde första delen af. detta förtjenstfulla arbete, anmäla vi nu äfven den andra. Det är redan berömvärdt att detta arbete utgifves; det är dubbelt berömvärdt att det utgifves af en man, hvilken, såsom fallet är med professor Arrhenius, ständigt är upptagen af en lika mödosam som ansvarsfull befattning, men ändock använder sina lediga stunder såsom författare till våra landtmäns nytta.. Ifrågavarande del behandlar grunderna för vägtodlingen i allmänhet, och särskildt det som i vårt land och i vårt jordbruk är att iakttaga rörande sädesvägternas, spånadsoch oljväxternas samt rotfrukternas odling, och vi behöfva väl icke säga, att de föreskrifter, som den kunskapsrike och erfarne författaren derom meddelar; äro lämpade för ofvannämnde våra åkerväxters natur och fordringar på olika jordmån, gödsling och skötsel. Man säger stundom -om arbeten som utkomma, att de fylla en lucka i vår litteratur, Med fullt skäl kan detta äfven sägas om förevarande del: Hvar och en af de odlade växterna är utsatt för vissa sjukdomar och fiender, hvilka stundom ganska plötsligt tillintetgöra den mest -lofvande gröda. På beskrifningen af dessade odlade växternas sjukdomar och fiender — om hvilka våra äldre landtbruksförfattare hade föga kunskap — har hr Arrhenius i förevarande del nedlagt mycken möda, och med biträde af de forskningar och upptäckter, som i senare tider blifvit gjorda uti växtfysiologien, ekonomiska botaniken och zoologien, har förf. nu på ett särdeles intressant sätt framställt ej blott huru dessa sjukdommar och fiender uppkomma, utan äfven huru de kunna förekommas, -botas,; eller göras oskadliga. Och i-hög grad intressanta äro dessa uppgifter. Sålunda visas. — och-genom afbildningar i träsnitt förtydligas — huruledes t.-ex. sot och rost i hvetet (det värderikaste, men för sjukdomar mest utsatta af alla våra sädesslag) uppkomma af parasitsvampar, hvilka utvecklas: i hvetet; ?brandkorn? i hvetet uppkomma åter af ett litet djur, den s. k. hveteålen (Vibrio Tritici), som lägger sina ägg i hvetekornen; och larfverna: af hveteflugan (Occidomya Tritici)förtära sjelfva kärnan i kornen, så att dessa blifva mer eller mindre tomma. Men så förödande dessa fiender till bvetet än äro, så tillfredsställande är dock, att man lyckats utfinna det sätt, hvarpå dei samma kunna bekämpas. Troligen behöfva vi icke rekommendera detta arbete hos våra landtmän; författaren af detsamma är lika allmänt känd som värderad, och. vi äro fullt öfvertygade om att denna del skall finna en lika rask afsättning som första delen.