-ftigt öfverfara den skummande rågan, och d -J var uppenbart att högstbesagda näsa derv rIrynkade sig på ett ganska nobeltsätt; vid d tredje syntes prinsen upptaga en siten po följ, deraf uttaga ett kort, öfverräcka det ti sin älskvärde svenske cicerone, men till dei nes förbaskade otur låta det i detsamtna hall Jur fingrarna, dervid det fattades af vinddrag deruppe i de högre regionerna och förde hvirflande i luften, ner på gräsplanen nedai för, der — undertecknad hbastade att upptag detsåmma. Prinsen hade lyckligtvis ett ny kört i reserv för att öfverlemna till vårt lejo: men äfven jag hade oförhappandes fått et och man döme om min förbluffelse, då ja på detsamma läser: Blouette Camus, pr prigtaires et någocianis en vin de champagn: Epernay etc. ete, vinhuset Blouette et Cam i Epernay rekommenderar sig genom rer — A. Postliv ——— Ah! — O! — Oh! Bah! —Resebetjenten från Hötel Mollberg hade al tid verkligen haft temligen rätt, men vårt lejo hade haft förtvifladt orätt. När den lilla trion ändtligen bade slut: deruppe på taket och prinsen af Belgien me sin kamrat åter hade satt sig i vagnen för a åka tillbaka till Helsingborg, närmåde sig nå gon konfidentiellt till den qvarblifne tredj mannen och tillät-sig yttra: Nå, herr baror detta var ju en ytterst intressant bekantskap? — Åhbja... : Icke mer, än — åbja? — Jo, mycket intressant. Namngaf ban sig, om jag törs vara frågvis? — Nej, det allra största möjliga inkognito Också, min herre, diskretion, om jag får be diskretion! Gudbevars! P. S. Jag har ofvanför med någon förtry telse talat om Helsingborgs nakna omgifnin gar; händelsen gör att jag, innan jag kuver terar detta bref, kan meddela englädjande nyhet med afseende just härpå. Af fullt sä ker källa har jag nemligen i detta ögonblick fått mig försäkradt, att storartade företag ärc i görningen, hvilka totalt skola förändra för bållandena och på en gång sätta nämnde plats äfven hvad dess avenyer angår, i jemubrede med europeiska städer i allmänhet. Staden: öfverhet, om hvilken man har den jernfasta öfvertygelsen, att den i hemlighetumgås med de allra vackraste planer i samhällets välförstådda intresse (ehuru den, öfverheten, tyckes hafva gjort sig till regel, att aldrig genom personlig närvaro vid några offentliga kommunalmöten, alltså t. ex. ej heller 1 måndags vid det vigtiga sammanträdet rörande stadens nya hamnbyggnad, imponera på invånarnes öfverläggningar), denna stadens öfverhet lär nu på fulit allvar sysselsätta sig med ett genomgripande och omfattande projekt till att omskapa de nästan cyniskt osmakliga stränderna på begge ändar af staden till elyseiska promenader och särskildt till att anlägga en magnifik lindalle från stadens södra tull? ända ut till den s. k. Planteringen, måhända. äfven ett stycke uppåt Ramlösavägen. Öfverheten lär till den grad vara sjelf intagen af denna vackra idå (fastän den hittills aldrig låtit ett förhastadt ord derom transpirera idet allmänna), att den i nödfall vill utföra den på egen bekostnad och dertill använda någon del at de berömda passersedelspengarna., Förmodligen skall dock stadens förmögna befolkning alldeles icke fordra detta ofter af sin öfverhet, utan hasta att, hvar i sin stad, med glädje bidraga till planens verkställande så snart endast borgmästaren (efter att diplomatiskt nog hittills icke hafva låtsat derom det allra miusta) på en gång framlägger sitt fullfärdiga förslag och tager initiativet på ett afgörande sätt. . Kom då om tjugo år tillbaka till Helsingborg och ni skall fattas af beundran och tacksamhet! P. P.S... Det tjenar i sanning icke mycket ill att meddela roliga historier åt personer, vilka icke förstå det fina i kråksången. Jag inner till min verkliga ledsnad att en ypperig anekdot, inflätad i en af mina sednaste urirer härifrån Ramlösa, blifvit af Aftonblalets sättare fullkomligt missförstådd och till len grad förderfvad, att ingen menniska läer hafva begnpit ens hvarföre den der tillsommit. Detta endast och allenast genom ryckeriets omsorg att förändra och förbättra? venne af mig med fet stil tydligt skrifna v ill bokstafven r! Anekdoten handlade om venne förtjusande skånska damer, af hvilka len ena, stockholmiserad och pikerande sig f att tala blasicholmska (som gubben Gust. sövenhjelm kallade det), skulle rätta den anra, då hon bad henne (på god skånska) sätta proppen? åter i buteljen. Gudbevars! — ade hon — du skallicke söga pvopp, kära wugusta ! här i Stockholm kalla vi det för — .ovk?. Var hederlig och låt mig på detta ätt återställa historien i sitt rätta esse! Låt nig för öfrigt med detsamma säga den brottsige sättaren rent ut, att så framt han icke n annan gång respekterar dessa skånska skorande r-Jjud, så skall jag allt vid tillfälle hitta onom och låta honom känna hvad en man uger till, som legat en hel månad på ?Vam5sa. och stärkt sina muskler i gvanbavvsad?! S. B. Hura polisen häktar en gammal välfrejdad marinsoidat.