med propellermåskinens, hvilken mindre led brist på ånga, emedan hon hade två pannor mer; det var tydligt,att någonting måste göras för att upphjelpa den saken. Hr Gooch och hr M Eennan beslöto således att så nära de kunde i hjulmaskinens panmor återställa det 5 :s tryck, som efter hyad som nu visade sig så obetänkt blifvit borttaget. Denna dag; skule varit temligen ledsam, om ej några beskedliga hvalar varit, hvilka till stort nöje för :088 alla kommo temligen nära fartygets långsidor, stundom stickande upp sin klumpiga, otympliga rygg. högt öfver vattnet eller dykandened samt, måhända dagen till ära, med förunderlig .kraft utsprutande-vattenstrålar. Lördagen den 23 var en varm och mulen dag med -lugnt haf och ljumma regnskurar. Sölen sken ej, så att några observationer icze kunde göras; men beräkningarna befunnos temligen noggranna och angåfvo vår latitud till. 409550 och longituden till 42,40; vi håde således gjort 302 knöp, eller 124, knop itimman.. Före middagen voro de 5 skålp. återställda på hjulmaskinpannornas ventiler; vid propellermaskinpannornas , ventiler kunde deremot ingenting åtgöras. Åtgången af kol hade dittills varit omkring 270 tons om dagen, stundom gående: ned ända till 230 och, då vinden låg mot, stigande till nära 300; i medeltal ätgick för hela tiden 260 tons. Denna stora kolkonsumtion gjorde Great Eastern lättare i vattnet. Hela maskineriet arbetade med största lätthet och regelbundenhet. Det händer sällan, om någonsin, att ej till och med de bästa ångfartyg under färden öfver Atlantiska oceanen måste stoppa åtminstone en timma, för att göra ren maskinen och täta cylindrarnas packning. Men under Great Easterns resa förekom ej något dylikt uppehåll; ingenting var i olag, utan allt gjorde sin tjenst så väl och jemnt, mar någonsin kunde önska sig. På lördagsaftonen började luften bli ganska tjock och dimmig, och som vi nu skulle gå söder om New-Foundlands bankar och i den riktning, der man visste, att hafvet nyligen varit fyldt af drifis, hölls noggrann utkik, och luftens och vattnets temperatur undersöktes hvarje timma. Det var väl, att så skedde, ty en eller ett par timmar efter mörkningen blef vinden allt kyligare och kyligare, och termometern föll i vattnet från 68 till 53 grader. Detta var ett omisskänneligt bevis på, att is fanns i närheten; men försöket att hålla utkik syntes slutligen fåfängt, ty så förfärlig blef tjockan. Maskinisterna stodo alla redo att stoppa .maskinen och backa, ifall något isberg skulle varsnas eller höras för ut, och andra vanliga försigtighetsmått vidtogos, men dimman gjorde dem allesammans temligen värdelösa. Slutligen, då luften blef ännu kallare, vidtog kapten Hall den kloka åtgärden att ändra fartygets kurs till mera sydlig, ehuru han visste, att ban derigenom förlorade sitt sista hopp: att göra resan på mindre än 10 dagar.Alla gladde vi oss öfver att kapten Hall vidtog detta försigtighetsmått, ehuru alla naturligtvis voro ledsna öfver att detta var nödvändigt. Efter gudstjensten på söndagen sågo vi såsom vanligt många fartyg, både engelska och amerikanska, på väg från eller till Amerika. Ett af de engelska fartygen prejade oss an och frågade: Huru många dagar på vägen ? men Great Eastern gick då med full fart för föroch aktersegel, och den frågande var för långt borta innan frågan hann besvaras. Vinden blåste starkt och jemnt nordlig; och för andra fartyg skulle det ha varit temligen hög sjö KI. 12 hade vi gjort 299 knop eller 12, knop i timman; latituden var 419,3, longituden 48952!. Det förökade ångtrycket hade tydligen medfört god verkan: Hjulen gjorde med lätthet 11 och 117, slag och kunde : drifvas upp till 12 och 13. På aftonen saktade vinden af, och ett qvalmigt och doft lugn utbredde sig öfver oceanen, för-1 beredande 6s: på måndagens vackra, nästan tropiska väderlek. Hafvet låg denna dag, den 25, lugnt och stilla såsom en ofantlig blå spegel, och solehl gick upp i en tät dimma, som skingrade sig för dess hetta och lemnade luften så klar och ren och azurblå som en oändlig ocean. Ej en enda vindfläkt, och alla passagerarne tycktes också hängifva sig åt det angenäma Jugnet, ty de samlade sig overksamma pål Great Easterns förstäf, makliga och sysslolösa, drömmande betraktande de små regnbågar, som bildades, då det ofantliga -fartygets stäf delade det lugna vattnet, eller beskådande hajarne, som snabbt ilade förbi och dykade djupt, djupt ned, då Great Eastern kastade : sin skugga öfver hafvet. Vi voro tydligen långt söderut och inne i Golf-strömmen, ty lemningar af vegetationen i Golfven, såsom omeransskal, kommo sakta drifvande söarut: Småningom tilltog lugnet och hettan, och grupper af små skepparsnäckor började stiga upp till vattenytan och drifva nedåt med strömmen, utbredande sina prunkande purpursegel. Men döden lurade på dessa små skönheter; de tycktes alla af någon orsak styra rakt ned på Great Easterns hjul, under hvilka de i hundratal passerade, men ingen syntes dock åykaupp påsandra sidan. Små hopar af flygfiskar uppstego litet emellan ur hafvet l framför stäfven, och utbredande sina fenor och stjertar, fladdrade de muntert omkring långs vattenytan, hvari de döko ner. med en Plaskis stillaliggande bomullsfartyg från ews Orleans, med hvarje segelklut tillsatt. men ändock ,orörliga såsom ett måladt skepp på en målad ocean, voro i sigte hela dagen drifvande för Golf-strömmen, kanske en half knop i timman, och ögonskenligen grubblande på den saken, huruvida de skulle hinna fram till. Liverpool i år eller nästa år. På middagen befunnos vi ha gjort 325 knop. eller 134 knop i timman. På aftonen var man något orolig öfver hettan i ett af förvaringsrummen för propellermaskinens kolförråd, och man fruktade, att de 230 tons kol, som det innehöll, skulle fatta eld. Undersökning företogs genast af kapten Hall, ock det visade sig, att man oroat sig utan skäl. tv hettan 3 förvarinosriilMMets vVägonlåtar Nn.