STOCKHOLM ten 23 ull. Telegrafen bringar i dag den underrättelsen, att Garibaldi med 5000 man landstigit i konungariket Neapel. Denna urderrättelse kommer icke oväntad. De sednaste tilldragelserna ha tvärtom gett anledning att förmoda, att den outtröttlige frihetshjelten så mycket som: möjligt skulle påskynda sina operationer, för att smida medan jernet är varmt. Af de med dagens post komna utländska tidningar erhåller .man något närmare underrättelser rörande de oroligheter i Neapel, som bildat ett intermezzo i den derstädes pågående konstitutionsfarcen. Oordningarne: utgingo från det kungliga lifgardet, som roade: Ned med konstitutionen! och öfveremnade sig åt hvarjehanda excesser emot befolkningen, hvarunder flera personer dödades och omkring 50 sårades. Regeringen anställde en undersökning. Konungen besökte kasernerna och höll ett tal i konstitutionel anda; samma dag fick armåen aflägga ed på konstitutionen. Minister:2n, som hade ingifvit sin afskedsansökan, återtog densammes, och diplomatiska kåren lyckönskade konungen till den hållning han hade iakttagit. Det är dock mer än troligt att ingen ledamot af diplomatiska kåren verkligen. låter dupera sig af något slags konstitutionelt skrymteri från konung Bombas sida, liksom det äfven är antagligt, att det är mycket få bland de liberala patrioterna i Italien, som föreställa sig, att, med -bibehållande af den nuvarande dynastien, någon minister, den må vara huru kraftfull som helst, kan genomföra och ens för den närmaste framtiden betrygga ett liberalt system. Nästan alla liberala inse utan tvifvel riktigheten, af Garibaldis ord: Om bourbonerna också en dag toge sig för att proklamera republiken, så måste de fördrifvas ur landet! j Hvarje . konstitutionel minister i Neapel löper fara att vid första tillfälle, som lämpar sig för reaktion, bli af den äreförgätna dynastien behandlad såsom riksförrädare. En konstitutionell regering skulle aldrig kunna bli varaktig, om det icke kunde lyckas densamma att inom en kort tid och innan det lyckas att underminera densamma göra konunpgen vanmäktig, upplösa hans garder, fördrifva bans kamarilla -och främmande legotrupper och skapa-en ny-armå af patrioter; som : kunde: hållai tygeln herrar lazzaroner, dessa skaror af banditer, tjufvar och tiggare, som på minsta tecken af hofvet i Neapel äro färdiga att falla öfver: den bildade befolkningen och: genom mord, brand och pluns dring straffa den för sina politiska sympatier. fiDet är märkvärdigt att se huru Europas mest despotiska herrskareslägt och dess uslastespöbel gå hand i hand med hvarandra såsom trogna bundsförvandter. Despotismen behötlver råheten och fanatismen: och. är derföre alltid fiende till folkbildningen. Om Garibaldi icke komme till Neapel, för att göra en behöflig. rensning i detta despotismens mörka näste och fullständigt rycka makten både från den krönte tyrannen och den tygellösa lazzaronpöbeln, så skulle de konstitutionella ministrarne och de li-eralt sinnade medborgrarne snart få genomgå händelser af samma slag som de, hvilka äro i friskt minne sedan 1848. Detta bekräftas äfven af. den bekante tyske författaren Th, Mundts arbete! Rom och Neapel, ur hvilket vi låna följande lilla särdelas upplysande fragment: Lazzaronerna voro de egentliga bjeltarne i det statsstreck, hvarmed konung Ferdinand II den 15 Mej 1848 i blod, mord och förräderi upplöste Neapels konstitutionella författning, som hanfnyss gifvit sina undersåtare. Konung Ferdinand hade, i enlighet med konstitutionen på papperet; inkallat de nya kamrarne och insåg säkerligen redan från första början, att ban ej skulle kunna dela sin makt .med dessa kamrar. På andra sidan hade hemliga förberedelser gjorts för införande af republiken, hvilka tyckas ha funnit en stödjeunkt i den franska flotta, som låg i Neapels ann De deputerade .hade-redan i sin första session icke kunnat komma öfverens med regeringen om edens afläggande; man trodde sig svart förrådd och bedragen af konungen; på Toledogatan byggdes barrikader, och: en blodig kamp började mellan konungens trupper och nationalgardet. I deta ögonblick kallade konungen sina gamla vänner lazzaronerna till sin hjelp, och denna landstorm försummade icke att i stora massor följa kallelsen. Lazzaronerna slogos med exempellös tapperhet för konungen emot folket; man beräknade att mer än 14.000 menniskor fallit endast för deras hand, och redden färgades röd af det blod, som från Neapels gator strömmade ned till hafvet. Lazzaronerna hade aldrig varit konstitutionelt sinnade. Straxt sedan Ferdinand gifvit 1848 års konstitution, red han genom Neapels gator för att visa sig för folket. På Toledogatan helsades han med oerhördt jubel, ty der bodde der. högre bourgeoisien, som applåderade konstitutionen, emedan hon trodde att hennes egna intressen derigenom skulle befordras.. På samma sätt hade det tillgått på Chiajan, der aristokratien och den högre finansverlden ha sina präktiga hus; ty äfven dessa klasser voro för konstitutionen, som de önskat sig såsom ett skydd för sina särskilda rättigheter och intressen. Men då konungen red ned till hamnen, fann han der allt tyst och stilla; inga glädjebetygelser läto vidare förspörja sig på hans väg och intet enda lefverop skallade honom till mötes från lazzaronernas läppar. Dessa menniskor visste väl ej hvad en konstitution