likhet, hvarken till. personer, eller omständigheter; -men i ett fall voro de lika) de voro båda damer af verld.. Åtminstone sade de så, synnerligast till hvarandra. i Om madame Legrand händelsevis gaf en liten middag för en krets af intimare vänner och, i stället att bjuda madame Martin och hennes vackra dotter; inviterade de två elaka, men rika gamla mamsellerna midt emot, var hon sjelf den första att underrätta sin vän derom, på följande förbindliga och öppenhjertiga sätt: Ser ni, min bästa madame Martin, nog skulle jag bra mycket helre velat se er och den lilla söta Virginie, men hvad skall man göra? De der två gamla mamsellerna alldeles öfverhopa mig med sylt och allehanda goda saker;: ej längre sen än i förra veckan skickade de mig en flaska körsbärsvin och en flaska ratafia; och ser ni, min lilla goda madame Martin, fastän jag ej bryr mig om dem för två styfver, är jag dock en gammal qvinna som lärt känna -verlden — det är skälet ser ni. Långt ifrån att känna eller visa sig förolämpad, beundrade madame Martin sin vän och gillade henne högeligen. xDet är alldeles rätt, svarade hon eftertryckligt och med n nick, det är alldeles rätt; detta var just rätta sättet att taga sig fram i lifvet. -Hon var sjelf en gammal qvihna, som kände verlden och skulle hafva gjort precist detsamma. Bjuda henne och Virginie? Hur skulle det kunna komma ifråga? Hvad man skulle kunna vinna på den saken det ville hon just veta. Nej, nej, bjud för all del dem soth ge er sylt, körsbärsvin och ratafia. i Tack vare denna filosofiska fördragsamhet kommo de tvenne fruarne utmärkt väl öfverens. Det är väl sannt att det hände sig — dock ej mer än fem eller sex gånger om året — att madame Martin hopsmidde små