de sednare aren, ty hon : fortior allud Iirigt fatt söka på allt sätt utvidga sin själsodlin och inhemta större kunskapsförråd.. Dervi kom vid flera tillfällen bland hennes öfriga anlag ett godt minne isynnerhet till hjelp, och hon förökade således till följd af sin ihärdiga sysselsättning med främmande länders litteratur och sin utomordentliga beläsenhet, på ett nästan otroligt sätt sitt vetandes skatter. Hennes sällsynta talang, hennes manliga sinne, hennes djupa vetenskapliga bildning på grundvalen af ett sorgfälligt studium af den klassiska forntiden, i förening med en för henne egendomlig humanitet och ett lifligt sinne för Guds under i naturen, ingåfvo henne äfven kärlek för den politiska och religiösa frihetens ider, och hon förstod att i detta afseende med så stor bestämdhet och svärmeri tillegna sig fasta grundsatser i en politisk och kyrkligt religiös liberalism, att hon aldrig skydde att uttrycka sitt hat och sin afsky för hvarje despotism och absolutism i politiken och på kyrkans område samt sin ädla hänförelse för folkens frihet och nationella sjelfständighet. Med öfvertygelse anhängarinna af sin kyrka, den grekisk-katolska, är hon likväl -genomträngd af den djupaste aktning för reformationen och protestantismen, emedan genom dem forskningens och vetenskapens frihet vun: nit bestämdt erkännande. Alla dessa grundsatser och ider gåfvo på förhand riktning åt hennes sednare litterära verksamhets egendomliga skaplynne, och hon uttalade med der konseqventaste klarhet och öppenhjertighet dessa grundsatser och ideer; ty i hennes själ finnes ingenting skeptiskt eller osäkert, Ar 1841 lemnade hennes far med henne och hennes systrar Wallachiet, för att i vetenskapernas klassiska hemland fullständiga sina barns uppfostran och till deras spekulativa vetandes djup lägga synpunkternas höjd och omfattning, som blott studiet af de särskilda civilisationerna förmår förläna. Han uppehöll sig länge i Dresden, besökte Berlin och Wien samt utsåg sedermera Venedig till sin vistelseort för någon längre tid. Här upplefde furstinnan Helena Ghika år 1848 folkresningen under Manin och tog deraf det djupaste intryck i innerligaste harmoni med hennes liberala idger och grundsatser. Mot slutet af år 1848 återvände hon till Wallachiet, och i Februari 1849 förmälde hon sig med furst Alexander Koltzoff-Massalsky, som tillhörde en af Rysslands förnämsta familjer. Hon följde sin gemål till Petersburg och vistades derefter nästan uteslutande i Ryssland tills i April 1855, då hon, emedan det nordliga klimatet menligt inverkade på hennes helsa och till och med satte hennes lif på spel, på läkarnes uppmaning utbytte vistelsen i Ryssland mot ett mildare klimat i södra och vestra Europa; först besökte hon Schweiz, der hon uppsteg på Mönchberget; sedermera tillbragte hon en tid vid hafsbaden i Ostende för att stärka sin helsa. Vintern 1855—1856 uppehöll hon sig i det italienska Schweiz, i Lugano, och förlängde sin i Luganersjöns sköna omgifningar högst angenäma och behagliga vistelse till. Augusti 1856, under hvilken tid hon äfven uppsteg på berget San Salvadore. Under det att hon här med ifver fortsatte sina vetenskapliga studier, utvecklade hon äfven en synnerligt stor litterär verksamhet, i det att hon ej blott i parisertidningen ITllustration meddelade skildringar från sitt besök i kantonen Tessin, utan framför allt lemnade flitiga bidrag till den i Turin utkommande tidskriften Zl diritto, hvilken med kraft mot--det österrikiskt-påfliga partiet försvarade Italiens oberoende. Hon skref 1 densamma en mängd artiklar, frukterna af hennes studier och liberalism, såsom t. ex. uppsatserna: De latinska folkens broderlighet., En främmande furste i Moldau-Wallachiet; Kyrkan och staten i fjerde-århundradet,, Rom, Om. Donaufurstendömenas organisation, Den österrikiskt-romerska , propagandan, Rumenerna och påfvedömet, Rumeniens hjeltar, o.s.v. Hon skref då äfven sitt verk: La Suisse allemande, hvilket år 1856 utkom samtidigt i Genåve och Paris och hvaraf sedermera åren 1857 och 1858 en förbättrad och med en biografisk-litterär karakteristik öfver författarinnan tillökad tysk originalupplaga i tre band utgafs i Zärich; äfven en engelsk öfversättning häraf utkom. Vintern. 1856—1857 tillbragte hon i kantonen Aargan, der-hon stannade till -hösten 1857, hvarefter hon begaf sig till. Genåversjön och valde den lilla romantiskt belägna byn Veytaux till sin vistelseort; hon qvarstannade der till slutet af vintern 1860. Aargaus fredliga dal, der hop tillbragte tre månader, beskref hon i novellen: Le proscrit de Piberstein, som utkom i följetongen i Courrier de Paris,;y äfvenså skildrade hon sin sednaste vistelse i Veytaux isin roman: Eleonora de IHaltingens som RBevue deg deux mondes meddelade 1859, i hvilken hon bland annat äfven redogjorde för sitt if i Dresden och sina intryck derifrån. Redan år 1858 meddelade nyssnämnda Revue hennes studier öfver Jöniska öarne (La ppgsie grecque dans les IlesJoniennes och Les. Iles-Joniennes sous la domination de Venise et sous le protectörot britannique), hvilka sedermera öfversattes på nygrekiska; samt år 1859: La nationalite Rumaine dapres les chants populaires. Redan år 18537 hade i Brissel ett arbete afshenne utkominit: La vie monastique dans V Eglise orientalr, hvilket hon sedermera nästan helt och hållet omarbetade i en ny, betydligt tillökad uppl.ga (Paris och Geneve 1858). Hennes sed: aste arbete: Les femmeg en Orient utkom i två band i Zirich 1860, och för närvarande äro hennes under vistelsen i Aargau skrifna Lett os å un philosophe athenien sur la situation religieuse de VOccident under utgifning i Atb.n. I allt, som hon skrifver om och för Ori: :ten har hon det dubbla ändamålet, dels att pplysa Europa om förhållandena derstädes. dels att i Orienten sprida en förnuftig politisk och kyrkligt religiös frihets grundsat-: ser. hvilka denna frihet behöfver för sin pånyt.sodelse. Till denna pånyttfödelse sträfvar her upplys a, på historisk kunskap och filos: i; grundade liberalism, och för den skrifver un ej allenast med ren entusiasm och . i a TR TT: MSE SESNSE fö Brr SK