vecklad, dock -komma kan, skulle en narr ligga Kär och låta sig förvexlas med Petterqvistar, ty det är — hur man än vänder det — något djupt nedslående deri, att på detta sätt blifva, om än blott för en timma, durch und durch), förvandlad och reducerad till natur: menniska, sedan man genom trettio är sträfvåt och arbetat att blifva en menniska högre upp. I fall vi tänkte oss hela menskligheten plötsligen. hemfallen under en epidemisk reu matismy, så att det öfverallt måste uppbyggas ofantliga --etablissementer för granbarrskur, etablissementer, hvarest the million måste bada i gemensamma jättesalar för otaliga badkar och folk af alla olika vilkor derför från morgon till qväll blandades om hvarandra i det varma vattnet, hur skulle detta taga sig ut? Jag pörierar endast femtio: kar) med hvar sin flytande öch sqvalpande lekamen, det ena köttstycket ungefär söm det andra, en pabdoMend, ett par ärmar, ett par ben o.s. v. Vore naturtillståndet och det ideella jemnlikhetsförhållandet dermed åter i realiteteti infördt i vårt nittönde århundrade? — Jag vill dock icke gerna antaga det. Eller skulle man hafva Kvar sitt! visitkört fästadt på sitt kar, så att excellerisernia måtte :kunna hälsa hvarandra med vederbörlig titel och ett friherrligt exemplar bland alla dessa afklädda hvalfiskar icke riskera att af sin granne anfäktas söm herre rätt och slätt? Så länge allt detta går i mindre skala, kän det passera; det är ändå :en lycka; det kan passera, och kan låta sig arrangera till bevarande af en god ordning och konvenans; men i stort! ... En ännu större lycka är, att vi, när allt kommer omkring, dock verkligen hafva våra kläder? hängande på stolen derbörta, endast et kört språng från badkaret. Fördömelsen räcker) söm sägät är, en timmas tid, detär gudskelof inget evighet; derefter torkar jag åter af mig natärmenniskan och ikläder mig mitt ädlarevjag: -ett par gräspräckliga benkläder, förfärdigade hos rår Martin; tailleur frangais is Kjöbenhavn, en vest af blommigt siden, möde de jour,, en rock af mörkt buteljgrönt kläde! med paffar på? axlarna, vida ärmar, Hågottillktiipta vid hätidlofven, hvartill komiia lakerade stöflor, hvit halsduk; franska handskar, spatserkäpp med elfenbenskrycka i form afen vitdthund. Pådetta Bätt blifver jög åter der man jag verkligen är, icke den faåtala skapelse; söm naturen, gudskelof förgäfves, afsett; jag blifver åter poeten Rimfaxe, tillåt mig säga detsjelf! den store poegten Rimfaxe, och såvida jag ej Sjelft talar om det. hvilket jag nog skall akta mig för, skall) de man på promenaden ser Min pittoreska helhet röra sig mellaw dessa bokträd; Hvilka borde vara lika många yfviga lägrar, ingen menniska kutina anåy att jag för endast tio minuter sedan var en löjlig vårietet af krokodil) castor fiber eller phoca vitulina: S. Bi