der ett öfverhufvud, och vi skola glädja oss att se denna förening förverkligad så snart som möjligt. Om konungen af Sardinien och grefve Cavour ega kraft och skicklighet att verkställa den, så mycket bättre; vi anmärka endast, att svårigheterna äro sådana, att om ringaste förhoppning om lycka och god regering förefunnes under den bourbonska dynastien, skulle vi vara benägna att dagtinga och att lemna åtminstone fasta landet under dess nuvarande beherrskare. Men olyckligtvis finnes icke någon sådan förhoppning. Konungar skola vakta sig att gifva upphof åt en öfvertygelse om deras trolöshet; ty en sådan mening bland deras undersåter måste leda till deras eget förderf. En konung kan vara bunden endast genom sitt eget ord. En privatperson kan vara den mest förrädiske och menediske bland dödlige, och folk skall likväl kunna sätta en viss grad af tillit till honom, emedan man vet sig hafva band på honom. Der finnas lagar och domare att tvinga honom, så att till och med en person, som är känd för att aldrig betala sina skulder, om han kan undvika det, ändå får kredit, emedan man vet, att man kan nödga honom att betala. Men konungen öfver en sådan stat som Neapel måste alltid i mer eller mindre mån vara sjelfberrskare. Han har befälet öfver armåen och flottan, eger stort socialt inflytande öfver aristokratien, kan skapa eller tillintetgöra en näringsidkares förmögenhet och uppväcker i hög grad den vifskepliga vördnaden hos en del af befolkningen. En sådan monark har under lugna eller reaktionära tider många tillfällen att omstörta de konstitutionella skrankorna, att tillegna sig rättigheter, som icke tillkomma honom, eller att utöfver behöriga gränser utsträcka dem, som tillhöra hans prerogativ. Han befinner sig i sjelfva verket i samma belägenhet som de engelska Stuartarne, och har han en gång blifvit misstänkt för trolöshet, utgör detta ett oöfverstigligt hinder för hvarje försoning mellan honom och hans undersåter. Dessa, vetande med hvem de ha att göra, gifva ouppbörligen tillkänna sin misstro och fordra nya garantier, och han återigen förledes att handla så som hade han verkligen i sinnet allt det, som hans undersåter misstänka. Misstro 3 ena sidan, bitterhet och sårad stolthet å den andra, måste förr eller sednar2 framkalla en kollision. Men vi antaga härvid att Bourbonerna vore herrskare med alldagliga egenskaper, behäftade endast med de lyten, som åtfölja deras rang. Den slägt, som regerar i Neapel, är likväl långt ifrån att vara :1i besittning af de vanliga, mycket anspråkslösa dygder, som tillhöra kungligheten. De hafva under generationer varit utmärkta såsom de mest okunniga, bigotta och egennyttiga medlemmarne af en ytterst förderfvad race. Frankrike, Spanien och Neapel erbjuda verlden uti sina konungafamiljer skådespelet af en nedstigande skala, hvars öfversta trappsteg står långt under det vanliga medium af mensklighet och sedligbet. En konung af Neapel, som :irfver sina förfäders traditioner, förhåller sig till de Carlist-prinsar, som häromdagen återkallade sin afsägelse,, ungefär så, som dessa förhålla sig till Ludvig XIV. De besitta ingen ridderlighet och icke heller något mod. De ha gjort sig saker till en låghet, för hvilken den fattigaste officer, som blef skjuten för deras skull, säkerligen hade blygts; men hvarken de eller deras far eller ens deras onkel Ferdinand ha någonsin. varit en så usel konung som Bomba. De ha aldrig funnit nöje i sina offers qval; de ha aldrig vändt sin hämnd mot dem, som de förledt till liberalism genom sitt eget hycklande exempel, och kastat dem att ruttna i underjordiska fängelsebålor; de hetsade aldrig en ursinnig mobb på fredliga medborgare; de tillläto aldrig åläggandet, år efter år, af en tortyr, så förfärlig, att tyranniets lofprisare spörja oss huru vi kunna tro derpå. Bourbonerna i Spanien ha vanslägtats — förutsatt nemligen att de någonsin. varit i besittning af någon högre egenskap än en viss imponerande bållning; men nedanför det spanska djupet ligger det ännu djupare neapolitanska. Med kännedom om hvad denna slägt är och hvad den gjort, vilja vi tillråda neapolitanarne att hellre äfventyra hvad som helst än anförtro lif och frihet i sådana händer.