SV UV AU SEPALLECI, 220 le Sexa intogs i värdsbusbyggnaden, och efte; en angenäm afton började sällskapet kl. 11— 12 att efterhand -skiljas och vandra hem i der månljusa natten. Sektionen för åkerbruket. (Forts. från gårdagsbladet.) Härefter öfvergick man till de egentliga frågorna för dagen, hvilka professor A. Miller lofvat att inleda. Början gjordes med: Hvilken är orsaken till det ringa användandet af kalk och mergel för jordbrukets behof. äfven på flera af de orter, der god tillgång finnes på dessa utmärkta jordförbättringsmedel? Professor Mäller sade sig hafva antagit upp: draget att inleda frågan utan sjelftillit, då han ej egentligen kunde kalla sig praktisk landtbrukare; trodde dock att hans kemiska studier för åkerbruket kunde sätta honom i tillfälle att meddela ett och annat, som vore värdt uppmärksamhet; bemötte det inkast, att intet mer skulle vara att säga efter honom; hans inledning skulle tvärtom, hoppades han, Me anledning till frågans upptagande och beandling, ingen kunde uttömma ett ämne, ty hvar och en skall finna, att ju mera man forskar desto -bättre lär man inse att man vet litet. Tal. uppställde först den frågan, om kalk verkligen vore ett gödningsämne. Denna måste han gifva negativ förklaring ;:ty kalken ärendast undantagsvis ett gödningsämne, söm verkar direkt. Ingen jordmån är i fullkomlig saknad af kalk och nästan hvar och en innehåller så mycket, som för densamma behöfs. Naturen sjelf använder kalken för att bilda en jordmån. Kalken blir nemligen med vatten en förstörare at jordytans hårdhet. Om man t. ex. bringar kalk i beröring med glas, så upplöses detsamma: kolsyran rycker till sig Ku alkali; på samra sätt verkar kalken på ältspat, glimmer c., hvilka innehålla mycket alkali. Kalkens nytta för jordbruket är således hufvudsakligen mekanisk, i d:t han fördelar de fasta beståndsdelarne och uppluckrar jorden. Men kalken verkar äfven direkt gödande; ty -på samma gång bergoch jordarterna sönderdelas, lösgöres fosforsyra, som direkt gagnar växtligheten. Så understödjer kalken dehna på sandig jord, men på humus-rik, på verslig mylla, måste den ovilkorligt verka skadligt. Man -må blott observera bränd kalks verkan :på hampa och linna: väfnaden blir skör, så att den kan söndersmulas; på samma sätt verkar den på alla i jorden befintliga växtämnen, åstadkommer i förening med kolsyra en upplösning, ej olik processen i en eldstad. För lerjorden är kalken nyttigast. Då den alltid verkar på bekostnad af de näringsämnen, hvilka samlat sig, och lera samt mullblandad lera ha en stor kapitaltillgång af gödningsämnen, så är den här just på sin plats, der den ej kän förtära allt detta, men i stället rikta jorden med ämnen, som ej funnits förut. Jemte denna kemiska verkan bör man lägga märke till kalkens fysiska, .synnerhet på styf lera: genom kalkgödning bildas här ett slags mergel, som vittrar och således uppluckrar den styfva jorden. Mergel är antingen en blandning af kalk med styfvare lera (lermergel), eller sand (sandmergel), eller till större delen kalk (snäckmergel). Den kolsyrade kalken löses i vatten och detta är orsaken till dess förmåga att verka; en kalksten deremot, söm ligger i jorden, gagnar ej mera än hvilken annan sten som helst. Detta kan man lätt erfara af trakten kring Falköping och Sala. I lermergeln är det ej kalkens mängd som utgör dess godhet, utan den verkan den lång: samt utöfvar på leran: Lermergeln är ett slags naturligt kompost, hvars värde beräknas efter qvantiteten at lösligt alkali. Af en naturlig instinkt vet tegelslagarea hvar lermerga vidtager under leran; han kan ej skilja en på färgen, men han vet ändock. att den ej duger till tegel, ty den gifver det en större smältbarhet. — Piplera och blålera äro i okultiveradt tillstånd nära nog de obördigaste af alla jordarter. Om pipleran blandas med annan jordmån, minskar den dennas fruktbarhet, i det hon suger till sig de lösliga näringsämnena och gör -dem olösliga, ungeför såsom ett affärgande medel absorberar färgerna. Då blålera sprides ut öfver åkern verkar den nästan som svafvelsyra. — Tal. ansåg att iplera antinger . enbart eller i öfvervägande bilndning ofta af bristande kunskap blifvit använd till gödning i stället för mergel, och ansg detta hafva vållat misstroende till mergeln. Att defina mindre anvärdes, har dessutom sin grund i den långsamhet, hvarmed den verkar. Då man vill påskynda sin spanmålsproduktion, vill man ock hafva mera direkt och skyndsamt verkande förbättringsmedel. För spanmålsproduktionen är dessutom mergel ej så passande som för gräs och klöfver; bästa gagnet gör den dock på mossjord. Tal. kände i detta fall intet bättre gödningsmedel. Sedan en bränning der försiggått, är mergeln just på sin rätta plats. pg Vice ordföranden hr Ekman trodde ej att något misstag om lera och mergel vållat misstroende till den sednare; ansåg deremot att man ej ännu rätt insett gagnet af kalk och mergel. Bruket af mergeln är eljest på många ställen ganska gam nalt. Redan för 70 å 80 år sedan begagnade ekötiomidirektören Rothoff en skalmergel från stränderna af sjön Mjörn, hvilken innehåller 41 procent kolsyradt nätorn. Efter hans död användes ej mergeln och jorden försämrades, tilldess man ungefär 40 år derefter åter uppsökte de bortglömda mergelgrafvarne. Tal. hade på sina egna egor en mergel, hvilken var ganska skral (innehöll