Det var en romersk kejsare, min nådiga frö en, som ansåg hvarje dag förlorad, då han ey gjort något godt, och han var ändå hedning. Vi kalla oss kristina och kunna lättare räkna de dagar vi gjort något godt, än de då vi icke gjort det. Nu börjar doktorn filosofera alltför djupsinnigt för ett stackars fruntimmer., Tvärtom, jag är fullkomligt inne på det qvivliga området. Ja, jag säger attom hvarje menniska tager för regel att på bara några vissa högtidsdagar om året göra något för andra, så vore vi redan långt komna. fEBevars, är det fråga om att mamsell Frieser inte kan försörja sig, så ung och stark hon än är, kunna både Athniel och Jag skicka penningar — det kommer inte i fråga. EpLider hon verkligen nöd, den stackars flickan? utbrast baronen. fDet säger jag inte, och det vet jag intr, errskapet missförstår mig fullkomligt. Jag talade ju om en af de romerska kejsarne. Åh, jag känner doktorns spetsfundighet och förstår nog halfqväden visa. Mamsell Frieser är ett bortskämdat barn, som duger till ingenting. Nu sitter hon deruppe och vill agera dam, kan jag tro; vill gå på teatern och vara med på baler och nöjen utan ända; och hellre än att sjelf arbeta för gitt uppehälle, skrifver hon klagobref till sina bekanta och låter förstå, att hon ingenting skulle hafva emot att få till skänks alla sina förnödenheter. Den, som är ung och frisk som hon och inte kan hjelpa sig sjelf, har jag intet medlidande med. Hon kan låta bli att flyga hög:e än vingarne bära, men allt arbete är för simpelt för henne naturligtvis.n : : WJag har ej beklagat mamsell Frieser, ej heller begärt något å hennes vägnar, tvärtom anser jag henne lyckligare än andra, äfven om hon skulle lida den yttersta nöd, ty hop