vore det tre karrikatyrer på menniskor mindre i verlden; det vore ändå något. 4 Doktorn hade sagt sannt; den gamlasfrun förblef lam i hela ena sidan och hade dertill förlorat hörseln; men var för öfrigt plågfri och hade starkare aptit än någonsin. Axel blef allt kinkigare och svagare, gret och jemrade sig så snart Emilia gick ifrån sängen och. somnade slutligen in för alltid, en qväll, efter att hela dagen hafva vridit sig i svåra plågor. ; Emilia smög sig tyst ned till madam Holm och bad henne skicka Johansson upp så snart ban kom hem. Hon ryste för at. sofva hos ett lik, och den gamla, som alltjemt varit förargad öfver att se det stackars barnet, ehuru hon ej kunnat böra dess jemmer, frågade Emilia oupphörligt om bon ej kunde blifva utaf med honom. c Johansson kom och blef en stund tyst stående vid sängen. Det blir så tomt, så tomt sfter honomp, snyftade han slutligen. Ja, men för honom blir det bättren, sade Amilia vänligt, du kan komma upp hit, Rär ia tycker det blir för tomt; jag häller också if dig, liksom Axel gjorde. ! Gud signe hennel svarade han suckande; stackars liten, som inte har någonting bättre a en fattig vedsågare stt hålla sig till. Men ossen får lof och ut härifrån. Gud vet hvar gskall. ställa honom Finns intet rum eller skjul. dernere? Nej, det är inte så godt om rum hos fatigt folk, men han får stå nu i-stugan tills :s hinner få honom till kyrkan i morgon. iadam Holm får väl träta och svärja bäst son gitter., Åhnej, vänta bara tills faster somnat, så san du ställa honom der inne i inre rummet. Jag får väl försöka att inte vara rädd. Jag skall sitta här i kakelugnsvrån hela