ma att under Juli månad hållas uti Elfdals och Särna socknars tingslag. Till upplysning om de svårigheter, som efterspåningarne möta, bifogas rapporter från länsmännen i Särna, Elfdalen, Lima och Malung. För dessa rapporter, som äro ganska karakteristiska och ofta i mustiga ordalag affattade, gå vi att i korthet redogöra. Länsmannen i Elfdals socken uppgifver, att han anhållit 12 dödade elgar, för hvilka 10 personer tilltalas. . Han antager att samtliga inom distriktet under vintern dödade elgar icke understiger 40. Länsmannen, hvars namn är J. E. Ytterberg, har ieke skytt möda och ; pekuniär uppoffring för skyttarnes förföljande och han har dagligen tillryggalagt fera Mil på skidor. Likväl har det varit honom omöjligt att uträtta allt hvad hanönskat i en, socken af 500,000 tunnlands omfåde, hvars befolknings sjelisvåld och egennytta söka göra sig gällande och der nämndeoch fjerdingsmän,; i stället att vara behjelpliga till lagbrytares upptäckande, icke akta för rofatt; då tillfället är gynnande, ställa sig på sina skidor och ila bort för att antingen. dela-rofvet eller sjelfva förfölja elgen. Länsmannen. inom Lima och Transtrand J. E. Berg rapporterar, att derstädes honom veterligt! 7 elgar blifvit skjutna, hvarför 5 personer blifvit instämda, ehuru de ännwicke kunnat med stämningen anträffas. Ännu en person misstänkes hafva skjutit flera elgar och bar blifvit stämd. Alla, äro: ense om att förtiga brotten; Från Särna rapporterar länsmannen G. Murelius att. utrotningskriget under vintern pågått å orten, Till; sednaste ting voro 7 personer jen.te vittnen instämda, och ett ytterligare lika stort antal kommer att instämmas till urtima ting. Hvarje tänkande person, heter det, vore han än en norsk tidningsskrifvare, som i stället att lasta, gör sig mödan att tänka sig aldrig så litet ini den stora svårigheten, -som möter att hämma oloflig elgjagt för en kronobetjent, som, upptagen af mångahanda tjenstegöromål, står -ensam som ångifvare-och åklagare i ett distrikt, vidsträcktare än Kopparbergs och Näsgårds fögderiet tillsammanstagna, omgifven af ett folk, vildare än den natur, i hvars sköte det uppväxt, : och bland: hvilket knappast finnes en, som icke ryggar tillbaka för en pp rike sangifvelse i mål af förenämnda beskaffenhet, ett folk, som anser elgen för sitt största ska.dedjur, emedan han uppäter och nedtrampär deras om vintrarna på myror och ängar utestående. hö,: skulle troligen: anse sig oförmöfn att c; Såsom exempel på det begrepp olket häruppe gör sig om en angifvelse, må nämnas, att en. person här i kyrkbyn, om hvilken ett sanningslöst rykte spritt sig, att han skulle hos mig hafva angifvit några elgskyttar, deröfver varit. sinnesrubtad i flera veckor och. först efter att af mig hafva erhållit betyg om -sin värdelösa oskuld blifvit till sina sinnen återställd. Hr Murelius, som icke funnit det löna mödan anlita nämndemannen och fjerdingsmannen på Idre om stämningars delgifvande i sådana mål, blef äfven besviken i löfte om hbandräckning af en person, som varit vice åklagare inom distriktet. Reflexionerna göra sig sjelfva. — Endast hat eller afundsjuka förmår någon af detta folk till en angifvelse, tillägger berättaren. Han antager att af nybyggarne, till hvilkas bostäder inga sommarvägar finnas, dödas många elgar, och att antalet icke understiger äv å 50. Länsmannen i Malung, G. M. Bystedt, rapporterar att. så vidt till hans kunskap kommit, inom distriktet 5 elgar blifvit under vintern dödade, hvaraf han tagit: em i, beslag. Sannolikt är dock att låpgt större antal blifvit fäldt. Fyra personer, samtlige finmarksåboer, äro instämda, men ännu:bar det icke lyckats att anträffa dem med stämningen. Länsmarmen har sjelf. förföljt lagbrytarne och med pekuniära uppoffringar dertill legt personer, samt bemödat sig att åtminstone skrämma skyttarne från spåren, men med föga varaktig verkan i anseende till skyttarnes öfverlägsenhet i. skidlöpning. Berättelserna -om den olofliga elgjagten äro, säger länsmanneny,: tyvärr en sorglig sanning och fara är verkligen att dessa ståtliga djur blifva alldeles utrotade, ty hvad tjufskyttarne under denna vinter härutinnan ej medhunnit, annamma vargarna, hvilka i stor mängd samlat sig på skogarna. Äfven denne länsman skildrar i bjerta färger de svårigheter och mödor, hvarmed efterspaningarne å de vidsträckta halfvilda trakterna äro förenade, svårighetern. att, -dåi man: anställer förföljelser i en riktning, hindra skyttet på annat:håll; befolkningens samhållighet och tjenstvillighet att skicka ilbud, för att varna då fara är å färde, svårigheten attfå stämningar meddelade, då man undskyller sig med att man icke vågar gå åstad i sådana örender, och slutligen svårigheten att, om äfven stämningen blifvit delgifven, bringa förbrytaren till tinget, så att icke långa uppskof från det ena tinget till det andra vållas.. (P. T.)y , UTRIKES. ; TYSKLAND. 7 I ett bref från Berlin af. den 25 Juni till