Ursäkta, mamsell lilla, jag ville bara sägs att hon skall skynda sig att bli frisk: nu, och sedan skall jag skafta henne ett dussin: skjortor att sy åt. den unge löjtnanten; om hor vill sy .dem för godt pris. För han har fått så rart tyg ifrån en fin fru här i.stan, men så frågte han mig öm jag visste någon som kundesy billigare än... jaja, billigt mente han. Billigt skulle jag nog göra det, met jag är inte van, och om det inte blefve bra, sä vore det ledsamt. Van..... hustru min var heller inte van, men hon började att sy efter prof och så gick det.n Jag vill gerna sy, bara inte Johansson nämner någonting om hvem jag är. : Nej, gudbevars, jag skall säga att det är min dotter eller syster, eller: .något sådant. Och blif nu snart rask; jag skall fråga pastorns fru, der jag sågar ved, hvåd en skall begagna för sådander. giktverk,. och så ska visha vår lilla mamsell frisk först och främst. Det är reumatisk feber, sägerfaster... kalla det reumatisk feber.n Ja, ja, rönatisk, ja, det ska jag säga... Men, Gud bjelpe mig, jag:kommer sent i dag, och då blir prest!run. inte god; hon är noga på styfvern ska-jag: säga; så nog.håller hon igen ena ändan på prestsäcken så mycket hon kan, fastän folk eljest säger att allt som kommer i den rinner tvärsigenom. i Tala bara inte om hvem jag. är, Johansson, ropade Emilia efter: honom i dörren. Nej kantänkan, sade han för sig sjel, medan han gick utför trapporna. Tala int: om att fint folk kan vara lika fattiga som:.en simpel arbetare. Tala för-all del inte om att:det är jag, säger löjtnanten, när han skickar mig omkrig hela staden för att sälja pappersluntör; som hanisitter nätterna igenom och. ritar fulla. Tala för all-del inte om Kvem jag är,