så går det nog öfver. Jag skall gå ut och se mig om efter ved. Den blir dyrare ju längre man dröjer, och till den I December är nu inte många dagar. . Kanske jag kan få uppskof med s-betalningen, ehuru jag inte tycker om det; här har jag värmt mjölken: åt dig. Tack, goda faster; var inte ledsen på mig! Du är så nykommen ännu; men eljest går detta inte-an, det får jag säga dig. Vi ba omöjligt råd att pjåska med oss och agera fint folk. Emilia lade hufvudet undergifyet ned på det grofva örongottet och bet ihop tänderna för att qväfva de suckar den häftiga värken i alla leder hotade att afpressa hemne: -En fläta af det rika, ljusa håret hade fallit ner under nattmössan och ringlade. tig öfver den hvita armen, som hon kastat öfver hufvudet. Kinden var blek, och i de långa ögonhåren glänste några :söndertryckta tårar. Hon låg orörlig en stund sedan-hon. hört doktorinnan stänga dörren och lägga nyckeln i förstugufönstret. Tusende qvalfulla tankar. jagade genom hennes värkande hufvud. :och. bon knäppte tillhopa sina Länder på nytt och bac af hela sitt hjerta att ej komma den gamla till last. Då knackade det på dörren och: bon ropade förskräckt: fpivem är det in 5, Det är jag, Johansson. Gamla frun sade att mamsell är sjuk. Kan jag göra något! Nej,; tack. Låt mig komma in och se om det är farligt, om det behöfs någon doktor, och jig skall skaffa en, om jag skall taga honom i månen. Nyckeln hänger i fönstret... Tack, kära Johansson, men det är inte farligt. Inte farligt,, upprepade han och betraktade henne uppmärksamt, sedan han stöngt dörren och gjort upp eld i kakeluguen med