hvarifrån den , kommer eller nvart den tar. Det är blott friheten i detta: fall för: qvinnan som vi, med många andra, vilja påyrka skall henne möjliggöras d. v. s. att en fördom och falsk uppfattning af menniskahs Hatur i allmänhet ej skola ega rätt att utestänga qvinnan från möjligheten äf andensfrit spel. Det finnes dock en sjelfständighety som kan förenas med full. qvinlighet. Och utan derma sjelfständighet blir dock alltid sjelfva qvinligheten — endast ett ljuft behag för den sjelfviske mannen och föga mer. -— Låt qvinnan blifea allt hvad hon kan blifva jemte let att hon förblifver qvinna och honskall 4 blifva bättre i och för sig samt i och med detsamma äfven. som slägtets uppfostrarinna. Stäng henne ejinne i förmaket, köket och -4 darnkammaren endast. Hon är dock ej till id blott för dem. 5 Detta sallt har -man allt mer och mer insett; -Man -har -derföre -börjat lossa..-på de :Å Sahd, som den äldre lagstiftningen lade på -I qvinnans I ;fråga .om hennes ställning till T yrkena bar man under de;sednare åren hos 4 oss i beträdt en ssannt liberal bana. Qvinnan får numera t. ex. drifva handel med nästan fullkomligt -samma rätt som imannen. Har I väl qvinligheten lidit derpå? Eller skällbard nauppfostran -derigenom komma att försummas? — Vi tro det ej. En qvinna, som fritt d får -kämpa med lifvets svårigheter för sitt och de si:nas -beståndsskall utan stvifvel blifva Jen bättre och. förståndigare moderän t, ex. 4. denideri lilla fina varelsen, som, underhållen Jaf sin man både-till kropp och själ, i sin 1 lättjas mjuka causeuse, leker en stund om 1 dagen med sin lilla leksak, barnet, för att 1 låta rdettas uppfödande! voch uppfostran bero på — amma och -guvernant. Nå väl, om man nu går ett steg längre d och anser konsten lika väl som Yrket vära qvinnans rättighet... Vi tro ej, at många sätta sig deremot. Hvad qvinnan på det området redan gjort berättigar henne till all möjlig frihet på det området. Och vi äro alltså öfvertygade om, att den i fråga om I dvinnans förmåga tvifvelsjuka dölskheten ej skall länge kunna hålla stånd mot de redan talande erfarenheterna. Och länge tro vi det 1ej beller skola dröja, innan både en slöjdskola, en konstskola och en. därarinneskola komma att finnas här, för att bereda qvinnan till. allt hvad hon enligt sin natur kan blifva. ; Det finnes en annan invändning, om man i denna fråga gjort mot en s. k. öfverhandtagande anspråksfullhet hos qvinnan, att vilja intränga K områden, som ej — passa för henne. Man bar nemligen velat låta påskina, att qvinnan såsom författare eller konstnär endast uppträdt under tider af förslappning, under -tidskiften, då djupare inre rörelser och ombildningsprocesser för en tid så inkräktat på mannens verksamhet på de nämnda . områdena, att gärdet varit likasom öppet för hvem som helst, ; Qvinnan, orörd af dessa ombildningsperioders djupa inre qväl,. har. då liksom tagit fayör för! en tid på den litterära och konstnärliga banan, för att en stund lysa och — försvinna. Det är tysken Riehl i sitt utmärkta arbete ?die Familie? ,-som isynnerhet framhållit denria åsigt. Men— med antagande af. dess riktighet — ligger: väl deri något skäl för: att hindra qvinnan från det fria bruket af sina förmögenheter? Men både litteratur och-konst bli ..?qvinliga? derigenom. Der uppstår en vekhetens förskämning,..som smittsamt angriper sjelfva det . manliga: slägtet....7. åc. Re. . i Än sen? ..Derföre att mannen i sin sjelfs viskhet är rå och under vissa: perioder med denna fåhet förskämt icke blott den litterära och konstnärliga, utan äfven den hvardagliga luftkretsen ..--derföre skulle han -kanske i-allmänhet utestängas från litteratur och konst? ... Man skulle iväl vara galen författvilja kow ma fram smed en sådan sats. Och likväl skulle man vilja tillämpa en dylik när frågan gäller qvinnan. Omöjligt. NES ; Lät alltså, den. Riehlska.satsen gälla hvad deniskan såsom — :enhistorisk anmärkning. Någon lagstiftning för qvinnans verksamhet eller dennas sinskränkande vill, wäl ingen förI nuftig. menniska.grunda.derpå. -:-e Med sådana verk: dessutom framför oss som en del af de Bremierka och Cärleniska fomaInerna, de Staölska och Currer Bellska verken; Rosa Bonheurs och fera andra qvinliga jartisters taflor....Hvad göres oss mera behof? --Onödigtatt-polemisera mot fördomarne! Qvinnan här redan med sma verk eröfrat plats efter plats inom det kristna samhället. Hvarken hånet mot blåstrumpan? och ?kjortelartisten? eller likgiltigheten kan numera drifva henne derifrån. Hvad som endast återstår satt göra är att bereda henne samma rättvisassom mannen, attbereda henne enuppfostran för sina förmögenheter, såsom man för mannen beredt. en sådan. Detta är numera frågan. Med de der kraftörden: joller och pjosk o. 8. v. ställer man blott sin egen råhet på exposition. Qvinnan skall, allt hån oaktadt, dock ej förblifva en äktenskaplig leksak, piga eller konkubin bara. Äfven hon-har :sedlighet och frihet till mål. Och hon har på sednare tider ånyo börjat känna hvad hennes frid i det fallet tillhörer. Men — för att bemötr ännu ett sista inkast — qvinnan har ingen egentlig originalitet, ingen större skapande förmåga. på konstens område, säger man. Hennes produktivitet-,ligger åt annat håll. Inom den konstnärliga; verlden kan hon på sin höjd blifva en liten talang, ej mera. Och af talanger hvimlar ju verlden redan förut tillräckligt och mer än tilräckligt ... Och om så skulle vara. Hvad mera? Liksom något arbete i sanningens, eller skönhetens tjenst bör föraktas!... Derföre att man ej är ett stort snille, — derföre skulle man ej ega rält att existera inom de omräden, hvilkis sol heter snille! .. Hur skulle det-då gå med de tusende sinom tusende talangerna.af de: starkare könet!... Derföre att--den holländsk: målareskolan till exempel rörde sig inom de! lillas krets derföre skulle den utdömas!... Åh nej. Man menar det ej så illa: Sake: let TR me MA mm JK DA I a a ön I frn Unn före Roar RR Hg RR AR RN