möda att lugna karlarna, som började bli otåliga. För att afbryta det häftiga slagsmålet, tog hon upp ett äpple, som låg qvar i hennes valerin ännu från Rydbonäs, och lät det rulla inåt gården. Som en bisvärm voro alla ungarna omkring det, och ett nytt gräl började om hvem som skulle hafva det. Emellertid hade den lilla stackarn, som fått det obehagliga badet, sluppit lös och stod helt försagd och modstulen och såg på den nya striden. Emilia språkade honom an och fick veta att han hette Axel, att hans far var vedhuggare, som om dagen var ute på arbete och lemnade barnen hos madamen, som lefde af tvätt och hade hys: sig in i samma stuga. Ändtligen kom doktorinnan ner, mes utan att hafva funnit någon hemma, och således utan nyckel. Hon gick in hos madamen och fick der veta att värdinnan var gången åt Ladugårdslandet i ett ärende. Karlarna förklarade att de skulle hafva 24 sk. mera för att de väntat sålänge och vräkte kappsäckar och askar i portgången. Der stodo de nu, i regnet, utan att kunna slippa in, och doktorinnan måste be madamen att få sitta inne hos henne tills värdinnan kom hem. Gumman, som visste att doktorinnan var fattig och dessutom aldrig slösat på hvarken bjelpsamhet eller goda ord, tillät det ogerna och med några ganska plumpa anmärkningar, hvarföre Emilia ej ville gå in, utan svepte en gammal schal omkring sig och satte sig På trappsteget. k Hvad är det för en finer en hon har med sig nu? utbrast madamen. Håll sig inte så rak hon, mamsell! Så simpelt och fattigt det är hos madam Holm, så kunde det väl vara lika godt som i portgången kanske. Det var väl derföre faster bad att få gå in, men när madam ser det ogerna, så fryser