EMILIA FRIESER ). TECKNING UR HVARDAGSLIFVET. SVENSKT ORIGINAL. BiEfter en lång stund kommo Emilia och doktorinnan tillbaka. Alla de ungas ansigten ljusnade: Se, der är hon; nu blir det nog roligt igen, jag kan undra om vi få en valg, eller hvad det nu skall bli utaf, hviskades till höger och venster. Men Emilia var tyst, och ögonen sågo htet röda ut; hon stannade vid ett af fönstren och såg tankfull utåt parken. En betjent närmade sig och sade att musikanterna frågade om det befalldes en vals. FäEmilia studsade och såg på sin faster, men då denna återtagit sin vanliga, kalla, liknöjda min och tycktes inbegripen i ett samtal med kamrerskan, gaf hon ett jakande tecken. Den muntre notarien hviskade till landtmätaren: Det ät en liten f-n att se förnäm ut, hon tycks befalla öfver hela huset; tror du man skulle våga sig fram och bjuda upp? Fplon bjöd nyss upp migl Åh! det har du för dina afundsvärda polisopger — jag känner damerna, men se, der sväfvar hon bort med den rödhårige Silfversvanen; ha de bara uniform på, så tycka de sig kunna klifva fram, om det vore till drottningen, de der löjtnantsgloparna., Du är afundsjuk för att du inte höll målet, din Nilla råtta, för att du inte också kunde bli eA sådan der grann kaxe,skrattade landtmätaren. Alldeles inte! Vill du göra dig qvick, så kan du gå till adjunkten. Nu skall jag visa dig att jag kan få den förnämsta damen ändå; der kommer fröken Silfversvan med baron ) Se A. B. nr 143, 144, 146 och 147.