HROTa. felptlo ga ger pa dagen och uppiyll: salarne utanför generalens rum. Ganska få brydde sig. omkomitån, utaa alla funno de oundgängligt nödigt att meddela diktatorn per sonligen sina dumheter. Garibaldi är så godmodig i detta afseende att-han med ett helgons tålamod hörde på alla dessa historier utan början och slut. Er dylik. pröfning i två timmars tid vore tillräck. lig att komma ett annat hufvud att svälla ut såsom om det hade en af 13-tums-bomberna från citadellet i sig. Men äfven de, hvilkas inbillningskraftej försåg dew med någon hietoria, ville ej gå miste om tillfället att få se diktatorn och skaka hand med honom. Slutligen var det förbi med Garibaldis godmodighet och tålamod, och stränga order utfärdades att hålla rummet utanför hans egna fritt från folk, på det han måtte få njuta någon fred och ro. : Alla, som infinna sig, ba ett tredubbelt eldprof att genomgå, innan de komma till honom: först vid palatsets port. derefter vid dörren till försalen, samt slutligen vid dörren till det allra heligaste. Det var absolut nödvändigt, ty någon. oförsyntare, folkhop: har jag aldrig sett En åkare i Livorno eller en bärare i Civita Vecchia är jemförelsevis ett mönster af blygh t. Och stojet sedan! Det var alldeles bedöfvande. En skog. befolkad med apor och papegojor, skulle förefalla såsom en angenäm och lugn tillflyktsort efter-enhalftimme idetta Babel. Emellertid håller det nu på att bli bättre. och som orderna strängt handhafvas och folket finner att det ej lönar mödan attförsöka, nöjer man sig med att stå ute på piazzan. och endast då en sbirro, vare sig man eller qvinna, uppsnappas: eller en öfverlöpare eller parlementär ankommer; uppstår en häftig rusning mot palatsetsport: Men huru stor trängsel än är, hvilken orsak det än må vara, som väcker hopens intresse för ögonblicket, finnes det dock alltid en säker utväg att förändra attraktionspunkten. Garibaldi behöfver blott visa sitt bufvud i fönstret en sekund, och allting annat glömmes. genast för hurrarop och rusningar mot Macqua lohörnet, för att få se en skymt af folkets afgud. Jag tror verkligen, att om konung Bombetta blefve tagen och insatt i fängelse, skulle de lemna honom,-för att springa bort att se Garibaldi. Det kan icke hjelpas att man allt emellanåt blir försatt i dåligt lynne, särdeles då man bar brådtom och icke kan bana sig väg genom massan, eller då det börjar. sjunga i öronen till följd af oväsendet; men denna förfärliga arabiska liflighet och rörelse har: äfven sin. goda sida. Den :har icke kunnat undgå att imponera på de neapolitanska officerare och soldater, som passerat genom staden sedan vapenhvilan börjades -Hvad teorien än må säga om öfverlägsenheten hos en liten disciplinerad styrka öfyer stora oordnade massor, är man nästan färdig att förgäta det vid åsynen af denna passionerade massa, som kan upphetsas nästan till vansinne: Inhan detta skådespel började, kunde hos vederbörande den illusionen vara rådande, att den stora massan af befolkningen vore åtminstone likgiltig, då deremot åsynen af dessa massor -måste öfvertyga hvarje neapolitanare, att der finnas minst 100,000 menniskör, som, om de kunde, skulle vara färdiga att expediera hvarenda neapolitanare. Den saken har blifvit så mycket tydligare derigenom att icke så få, i brist på gevär, synas svänga sina skarpa knifvar, isyn nerhet. då någon känd och hatad neapolitansk. officer visar sig. Så t. ex. då major Bosco, en sicilianare, häromdagen kom in till staden, blef han genast omgifven och förföljd af hundradetals personer, och allt hvad hans. eskort kunde uträtta var att hålla mängden tillbaka med gevärskolfvarne. ; Då han återvände, hördes ominösa hvisslingar och mummel bebåda en uppväxande storm, så att den honom beledsagande officeren såg sig föranlåten att draga sin: värja och slå omkring till höger och venster bland mängder, till icke ringa förvåning för Bosco sjelf. Om någon neapolitanare, medan deras makt ännu stod som högst, hade vågat röra en af -dessa hetlefrade sicilianare, hade:hän säkert haft ett halft dussin dolkar i kroppen på sig, och nu var det en af Garibaldis officerare, som lade till dem och ensam dref tillbaka? flera. hundrade personer. Den prestige, som 1 -detta;afseende eger rum, är verkligen märkvärdig -och sträcker sig äfven till höfdingarne för squadre och till och med till sjelfva manskapet. Det är en hyllning åt öfverlägsen tapperhet och oförskräckthet. i På aftonen. —Omkring kl. 2 påe. m. infann sig brigad generalen Colonna jemte sinsob, från kongl: alatset, för attibegära ett samtal medGafialdi. Ändamålet var att erbjuda utrymröiandet af-kongl. palatset jemte alla öfriga posis tioner, som neapolitanarne innehafva i staden, med undantag af Castellamare, och att draga sig tillbaka till nordöstra delen af viken, till trakteii af. molon. Med vanlig beredvilligbet förklarade sig Garibaldi -benägen att gå in på förslaget, men uppställde å sin sida såsom vilkor frigifvandet af de sju ädlingar, som den 7 April arresterades och sedandess qvarhållits på Castellamare. Man torde erinra sig, att alltifrån, eröfrinen och plundringen af klostret La Gancia etablerade de neapolitanska myndigheterbaett stränghetsoch misstänksamhetssystem, som gick vida utöfver äfveni hvad de hade tilförene i detta hänseende bragt tillstånd. Polisen hade: starka misstankar, att flera unga män, tillhörande de förnämsta familjerna, voro delaktiga i det mi-slyckade försöket, att de frikostigt Lisprungit med penningar till inköp af vapen och ammunition, och ätt de voro hela rörelsens verkliga hufvudmän. Otvifvelaktigt hade de också till en viss grad rätt härutinnan, ty det stora flertalet-afsicilianska aristokratien, som är rik och har starka feodala traditioner, består, likasom de: lombardiska, af varma patrioter; och: utöfver ett stort inflytande på den öfriga delen7 a! befolkningen. Men ingenstädes äro konspir: törer så försigtiga och ingenstädes är dera