och annan olycklig stackare angår oss på det lela inte. Den är en narr, som gör sig flera sorger än han måste.q : aMen ändå får en kristen egentligen icke sjädjas så länge ban vet någor som lider.c Baronen satte sig stillatigande i ländstolen framför den nu muntertblossande skymningsbrasan och betraktade några ögonblick den unga flickan. Hon var icke vacker. Af en klen och späd kroppsbyggnad, med bleka, något tirda drag. Men ögonen: voro stora och lifliga, munnen fyllig och då bon nu stod med foten halft utsträckt för att skynda derifrån, medan hinden ännu dröjande hvilade på den höga ;olskarmen, låg något så talande lifligt hos henne, att baronen, för att hindra henne fortsätta, helt vresigt Och kallt utbrast: Men så 5 tt då ner, bevars! Varså god och tag plats., Emilia spratt till och såg tveksamt på honom. Jag tackar, men kanske herr baron önskar .. kanske ... jag tröttar ... förlåt ... För ingen del ... var icke misantrop bara. Det kläder flickor illa Och han sträckte pustande sitt giktsjuka ben framför brasan. Det måtte bli regn snart; om. jag skulle gå och se på barometern?, Vänta, det skall jag, ropade Emilia vänligt. Sitt nu stilla, baron, så skall jag flytta hit len stora fotdynan. Seså! Nu blir det nog. vättre. Och hon stoppade leende några softtynor omkring honom. Jag skulle tro man san ha det beqvämt, när man är herre till let stolta Rydbonäs och kan sköta sig efter ;ehag. Kännes det icke mjukt och skönt 1u 2 ; Åhja! Emilia bar Jätt hand, det fläktar om en vestanvind, men lägg för all del yster Albertinas pariserbroderi tillbaka! Gud ig förbarme, om hon såge det på golfvet. der, i hennes soffa, skall det Tgga. Teck! smilias små mjuka händer lindra mer än