JOSEF GARIBALDIS MEMOIRER ), utgilna af ALEXANDRE DUMAS XII. Luigi Carniglia. Jag vill här yttra några ord om Luigi. Och hvarföre skulle Jag ej kunna tala om honom, ehuru, ban är en simpel matros? Ehuru han ej var... Ack, jag försäkrar er, att hans: själ var tillräckligt ädel, för att under alla förhållanden och allestädes häfda Italiens ära, för att trotsa alla slags stormar, och slutligen att beskydda mig, vårda och sköta om mig, som om jag varit hans barn! Då jag under min långa sjukdom låg. utsträckt. på plågans läger, då jas, öfvergifven af alla, låg i dödsyrsel, satt ban vid min hufvudgärd med en engels ömlet och tålamod, aldrig lemnande mig annat än för att gråta och dölja sina tår rar för mig. : Ack, Luigi, dina på Atlantiska oceanens botten kringströdda. ben förtjenade en minnesvård, der den tacksamme landsflyktingen en dag kunde framställa dig såsom ett föredöme för sina landsmän och återgälda dig de tårar, som du utgjutit öfver honom. Luigi Carniglia var från den lilla provinsen Deiva. Han hade aldrig erhållit någon litterär underbyggnad, men han ergatte denna brist med ett utmärkt godt förstånd. Ehuru saknande alla nautiska kunskaper, förde Kan f:rtyget ända till Gualeguay med en erfaren siömans skicklighet och lycka. Under den sid, jag vyss beskrifvit, var det isynnerbet honom, vi hadesatt tacka för, att vi ej föllo i fiendens händer; beväpnad med en musköt, intagande den farligaste: platsen, var han en skräck för de anfallande. Högväxt och bred axlad, förenade ban vighet med styrka. Mild ända till vekhet under lifvets vanliga förhållanden, egde han den sällsynta gåfvan att ) Se A. B. n:o 130, 132—138.