Dessutom voro 2 å 3000 man posterade i smärre fördelningår can kungliga slottet och domkyrkan, innaufir Porta Nuova; 500 man i jesuiterklostret på Toledogatan; 2000 man kamperade på Marintorget, ej långt från porta Felice, nedemot Cassarogatan, och andra vid tullhuset i Castellamware, i ficanshuset, i Pretoriopalatset samt kommendantspalatset vid Quattro-Cantoni, eller på den punkt, der Palermos begge hufvudgator korsa hvarandra. Hela styrkan utgjorde 25 till 28,000 man. Klockan haif fyra på pingstdagsmorgonen den 27 Maj voro de kungliga trupperna alla på sin post och under vapen. Ett starkt lancier-detachement, som var utskickadt på rekognoscering åt Misilmeri-sidan, och ett dragondetachement, utsändt för att likaledes rekognoscera åt Monreale-sidan, hade återkommit för att göra alarm, sedan: insurgentarmåns utposter hade mottagit dem med geärseld och de hade sett att det fiendtliga ägret satte sig i rörelse. Vid ofvannämnde tid, klockan half 4, då lagen började gry, gåfvo de neapolitanska tramskjutna posterna just signal om fiendens inkomst. Garibaldi hade fördelat sin styrka i tre kolonner; han förde sjelf centern, som ntog stora landsvägen; baron Stocco, fastän sårad vid OCalatafimi, förde venstra flygeln, och Sirtori eller La Masa den högra. Andra säga att icke Stocco, utan Bixio kommenderade venstern. Det ringa artilleriet, serveradt f frivilliga, var maskeradt af centern. Dessa tre kolonner avancerade på karbinhåll från hvarandra. De kungliga trupperna, som voro beredda på deras ankomst, mottogo dem med en fruktansvärd artillerield. Insurgenterna rusade då fram med stormsteg utan att lossa ett skott. Härvid ryckte general Colonna ut ur kasernen Quattro-Venti med en kavallerikår; men Garibaldis kolonn öppnade sina luckor, och öfverste Orsini, som förde hans artilleri, lät karteschsalfvor hagla. Neapolitanska kavalleriet retirerade i oordding; Garibaldi förföljde det, skyddad af de flyendes egna förskansningar, och kom sålunda gentemot jägarne, kommenderade: af general Bosco. Gevärselden begynte. Klockan var fem på morgonen. Insurgenterna stodo utan skygd; de kungliga trupperna deremot bakom Paperitos gamla murar, bakom barrikader och redutter. De sicilianska insurgenterna, ovana vid elden, tycktes: vackla litet för den. Garibaldi jät slå till anfall, hvilket är hans sätt att kurera bataljfeber, och så störtade sig alla med bajonetten öfver fienden. Det uppstod ett förfärligt handgemäng. General Cataldo kom till hjelp med de i staden kantonerade trupperna. Slagtandet räckte till klockan tio. De kungliga trupperna hade förlorat alla kanoner i de framskjutna redutterna. Insurgenternas tre kolonner voro blandade i en hopad massa. De kungliga, fördrifna ur sina ställningar, äro trängda tillbaka till Porta Nuova. Stocco eller Bixio bemäktigar sig schweizarnes kasern och tar till fånga två kompanier, som skyldra gevär under ropet: lefve Italien! Högra flygeln intager den starka kasernen Quattro Venti, tager der åtta kanoner och gör till fångar två regementen, med general Salzano eller Landi. Kungliga armån drager sig i oordning tillbaka in i staden och fyller Toledogatan. Under tiden ringer stormklockarn i alla kyrktorn liksom af en förtrollad hand. Folket rusar ut på gatorna och börjar uppkasta barrikader samt oroa de kungliga soldaterna. General Lanza försöker bilda en fyrkant af de trupper han tillkallat från Castellamare och att hejda de flyende på Foro Borbonico eller slottsplatsen. I samma stund uppsättes den trefärgade fanan på ministrarnes hotell, på sjelfva slottsplatsen och på domkyrkotornet. General Lanza låter skjuta åt fönstren, men i detsamma ser man den italienska fanan svaja på palatserna Linguaglossa, Carini, Arenzi, Rifo, Rudini, Larderia, Aceto och på alla husen vid Toledogatan. De trupper, som retirera uppför denna gata, krossas af alla slags kastvapen, som man vräker ned öfver dem från fönstren. Man kastade till och med ned pianon. För resten ansågs allting dugligt till det goda ändamålet: fruntimren kastade blomkrukor, konsoler, kokhett vatten; männen sköto med bössor och pistoler eller rusade ned på gatan för att slåss. När flyktingarne funno sig mottagna på ett så mördande sätt, veko de af åt venster, tågade öfver Cinturinarigatan, Carafello-, Fonderiaoch Mercatotorgen samt sökte skydd i fästet Castellamare. En del inneslöt sig i kungliga slottet vid Porta Nuova. När de kungliga trupperna sålunda voro försvunna, ankommo de förföljande insurgenterna till Porta Nuova. Då började de kungliga örlogsfartygen, förtöjda vid Porta Felice midtför Porta Nuova, att med kartescher sopa ren Toledogatan. Bombardementet understöddes såväl af skeppen ute på redden som från fästet Castellamare. Garibaldi nödgades stanna en stund utanför Porta Nuova, i qvarteret Paperito, som de kungliga trupperna hade innehaft på morgonen. Under tiden samlades risknippor, madrasser och dylikt till barrikader. Den af Stocco eller Bixio kommenderade kolonnen samt La Masas styrka gå omkring staden, åt norr, och stodo snart vid la Favorita nära Maquedaporten, som ej ligger långt ifrån Castellamare och skyddar flottan. En annan kolonn vänder sig åt höger mot Termini-porten. När Garibaldi visste att hans trupper voro framme vid dessa punkter, ryckte an fram ända till Quattro-Cantoni, midt igenom karteschelden från skeppen och fästena, samt uppslog sitt högqvarter i kommendantspalatset. Hans generalstab och öfverste Turr inqvar erade sig i palatset Cretorio, hvarest revolutionskomitn i Palermo redan hade sitt säte. TLldan fun Bataan ARh fösgstana hada AA