förökad med de båda unga amerikanske sjöTofficerarne och kort derefter med tre britiska Tsjöofficerare, var församla I kring en gemensam kärna — en rykande kittel, i hvilken kokades större delen af en kalf, och ett rikeligt förråd af lök, en korg med högar af färskt bröd, och en korg Marsala-vin. Hvar och en hjelpte sig sjelf på det met kommunistiska sätt i verlden, begagnande fingrar och knif och drickande ur den enda tennbägaren. Det är endast under en irregul:er krigföring, sådan som denna, som man får skåda dylika sceneri deras största fullkomlighet. De långa :.ar cherna och korntramarscherna, regn, strider och bivouakering på öppna fältet hade gjort nästan hvarenda en värdig att figurera på en af Murillos taflor, med dessa väldiga sicilianska berg, icke olika Greklands, bildande en bakgrund, sådan ingen tafla kan återgifva. Kort efter min ankomst anlände Garibaldi och tog emot sina utländska gäster med den intagande och stilla enkelhet, som är ett så utmärkande ,drag hos honom. Med den största beredvillighet finner han sig ide oupphörligt återkommande anspråken på autografer och besvarar han de oräkneliga frågor, som man naturligtvis gör honom. Först efter sina gästers affärd återgick generalen till sina göromål. Öfverläggningsämnet var ingenting mer: eller mindre än att våga en öfverrumpling af Palermo samma natt. Alla inlupna underrättelser gåfvo vid handen att neapolitanarne hade nappat på den krok man lagt ut för dem, att de hade tagit en låtsad reträtt för en flykt och några kanoners tillbakaskickande för ett bevis på modlöshet. Flankrörelsen åt Misilmere tycktes de ej ha någon föreställning om, ty män, som kommo från Piana, talade om att de der voro samlade i betydlig styrka. En annan, ansenlig trupp stod i Parco och på vägen der bakom. I Monreale sades också flera tusen man finnas. Vägarne till de begge sistnämnda orterna, kallade Piano di Borazzo och Theres :, begge nära kungliga slottet i sydvestra delen af staden, voro samlingspunkterna, men södra och sydöstra delarne af staden voro deremot vida mindre betäckta. Erfarenheten hade lärt neapolitanarne att gifva akt på stadens topografi för att kunna qväfva en folkresning. Detta var ej lätt i en sådan stad som Palermo, hvilken, likt alla Söderns städer, är en labyrint af smala och krokiga gator med höga hus, försedda med balkongar. Detta var ett väsentligt hinder för trupperna under en gatustrid, och neapolitanarne hafva gjort sitt bästa för att afhjelpa det. För att åstadkomma och upprätthålla kommunikationen mellan. öfre hälften af staden — der egentliga försvarspunkten — och hafsstranden, har det öppnats två breda stradoni utanför staden. Begge utgå från kungliga slottets granskap och löpa ned till hafvet nära Villa Giulia, som är en vidsträckt allmän trädgård nära marinetablissementerna, den ena vägen löper genom qvarteret Quattro-Venti till molon. Sistnämda väg har alltid varit ansedd för reträttlinien till embarkaderingsplatsen och har på sidorna stora byggnader, såsom statsfängelset, några kaserner, straff-fängelset och befästningarne på sjelfva molon. Garibaldis plan var att öfserrumpla posterna i den lägre och jemnförelsevis illa försvarade delen af.staden, att kasta sig in i denna och att steg för steg kämpa sig fram från gata till gata. De båda vägar, som leda till donna del af staden, löpa nästan parallelt, ej långt ifrån hvarandra. Den som är närmast kusten var minst bevakad, nemligen blott at ett par isolerade kompanier. Anfallet hade således varit lättast från denna sida, om icke man befarat att en lång kolonn skulle under marschen blifva. upptäckt och fienden alarmerad. Derföre valdes den andra vägen, som var stora landsvägen från det inre af landet, till operationslinie. Ungefär 1200 alnar utanför staden korsar den Amiralitetsvägen, leder genom en bred och obeskyddad gata till stradonen på denna sidan af staden, och slutligen genom Termini-porten in i Palermo. Vid denna port hade neapolitanarne uppkastat en barrikad af sandsäckar, som försvarades af två kompanier. Stradonen derutanför beströks af några bergskanoner, uppställda vid Sant Antonio-porten. Bakom stradonen sträckte sig små redutter hela vägen ända till bron, och förposterna voro på andra sidan denna. Med den snabba och riktiga blick, som Garibaldi eger, hade han utsett denna punkt såsom den bästa för anfall. Som han, utom de förträffliga trupper, hvilka han sjelf fört med sig, ej hade annat än oöfvade och odisciplinerade guerillahopar att röra sig med, så insåg han att bästa utvägen till framgång vore att koncentrera hela sin styrka i soluppgången och slå sig fram genom handgemäng. En allmän resning i staden skulle understödja hans företag. Sedan han utkastat sin plan, sammankallade han guerilla-cheferna och underrättade dem om sin afsigt. Han sade dem att han ej plägade hålla några krigskonseljer, men att han undantagsvis nu ansåg nyttigt att rådföra sig med dem, enär Siciliens och måhända Italiens öde berodde på det beslut som man nu fattade, Det fanns icke annat än två saker att göra — antingen att försöka intaga Palermo genom öfverrumpling eller att draga sig tillbaka och begynna organisera en formlig, armå i det inre af landet. För sin del var han böjd för öfveriumplingen, söm med ens skulle afgöra öns öde. Han bad dem yttra sig kort och ej fundera länge. De fleste blefvo ihögsta grad förvånade öfver djerfheten i hans plan, och somliga sade att deras folk saknade ammunition. . Det sades dem för hundrade gången att det icke vore -skott på långa båll som skrimde de väl beväpnade neapol:tanarne, utan ett beslutsamt anfall inpå lifvet samt att de ej borde spilla bort sin ammunition och lossa sina skott för roskull; det lofvades dem så mycken ammunition som möjligen kunde undvaras. Sedan denna anmärkning sålunda var undanröjd gillade alla mer eller mindre öppet planen, hvarpå de afskedades med upp