k fver förnuftet, han r säger med detsamma, att. det menskliga förnuftet sedandess är till utan ändamål), åtmiästone hvad sökandet af sanningen rörer. 2e , Kommer min bok satt göra bullers, så får man t val derför skylla dem; som gjort till föremål för en , I häftig tidningspolemik en fråga, den jag önskade begrundad och behandlad på helt annat sätt. Det förundrar mig ock) att en bok, den man anser så föga farlig, att den tvärtom skall leda till en all varligare, mångsidigare och djupare begrundning af I sanningen, kan behöfva af den ene efter den andre janfallas med en bitterhet, som icke gifver den efter I hvilken: man med skäl, jag medgifver det, förebrår mig. Deremot förundrar det mig alldeles ricke, att samtliga mina recensenter, hvad boken sjelf angår, underlåta all bevisning; ty: man skall aldrig kunta bevisa, att. de motsägelser i bibeln, dem jag i mitt arbete hufvudsakligen afser, icke äro — motsägelser I Rec: beskyller mig för att jag idkeligen omtugfgar detsamma,; men vill han icke sjelf inse; att omsägningarne i bibeln innebära ett upprepande af en Joch samma sak, och vill han icke eftersinna; att i nya testamentet finnas icke mindre än fyra evangelier, hvilka likväl alla behandla ett och samma ämne, Jesu lefverne, så skall jag ju i alla fall icke med honom komma tiil rätta rörande den beskyllningen. När rec. förklarar att härstädes aldrig, och under loppet af detta århundrade icke heller i något annat land, förekommit.ett så oförtäckt och öppet angrepp mot kristendomen, och rec. likväl håller tryckfrihetens vårdare räkning derför, att de icke mot min bok gjort bruk af gällande tvångslagar, så håller jag i min ordning både tryckfrihetens vårdare och rec. räkning för sådana tänkesätt. Man vederlägger på det sättet de beskyllningar för kyrklig intolerans, för hvilka. vårt land under sednare tiden varit: ett föremål i utlandet. Men, för öfrigt, och såvida Aftonbladet anses representera en större publik, skall re. censentens artikel ingifva mången i utlandet, hvilket i detta fall är så långt före oss; en för svenska folket föga hedrande föreställning om de religiösa begreppens utveckling inom -fäderneslandet. x När rec. säger, att kristendomen-gick segrande ur striden, nedläggande för sina fötter den för sin vishet och sin odling berömda hednäverld, mot hvilken hön. hade att kämpa, så dristar jag erinra, att denna seger dock hittills blifvit så ofullständig, att, oaktadt kristendomen redan är 1800 år gammal, en rätt ansenlig hednaverld består ännu, och varit så föga af-Å görande, att muhamedanismen, hvilken också räknar sina bekännare i milljoner;kunde uppstå sex-hundra år efterKristum och i så många länder besegra korset. När Tec. säger, att Jesu religion Hos alla de folk, af hvilka den antagits, framkallat sen Odling och en utveckling, som gjört, att Uestå framöm jordens öfriga folk, så medgifver Han ju ändå; att dennå od: liog är endast relativ. Då erinra vi derom, att afven indierna, egyptierna, grekerna under olika tider, men städse såsom hedningar, stodo på höjden, af odling-i jemförelse med andra jordens folk; då påminna vi honom, att bland nutidens : kristna: folk-ryssarne och engelsmännen ju än i dag anses befinna sig-på en högst olika ståndpunkt; då bedja vi Honom besinna, hvilken plats forntidens hednagreker; då de stodo på sinioälings-kulsinationspunkte intogo bland folken; vi bedja Honom sedan anställa en jemförelse emellan nutidens kristna greker och de folk, hvilkas civilisation man mest prisar. I hvilket förhållande nutidens civilisation skall komma att stå till framtidens, det skall deremot endast framtiden kunna bedöma, och framtiden skall säkert icke underlåta att taga i betraktande, att nutidens för öfrigt vördnadsbjuädande odling, den rec. tillskrifver kristendomen. likväl just i religiöst afseende står tillsammans å en sida med den liflösaste indifferentism, å en annan med blind auktoritetstro eller fanatiskt läseri, och i allo med en splittring och ett. virrvarr, som snarare bäntyder på ett kaos, ur hvilket en ny skapelse vill arbeta sig fram, än på ett redan lagbundet Guds nåderike på jorden. När rec. fordrar, att vi skola tolka Jesu ord med hånsyn till hans olika ställning så väl till motståndare som till vänner, hvilka sednares fåkunnighet måste skonas; och efter hvilkas fattning hans ord måste lämpas, såframt han icke skulle stöta ifrån sig sjelfva de gudaktiga öch sedligt allvarliga, afå hvilkas omfattande af hans ord just framgången af). hans frälsande verk berödde,, så få vi väl antaga, ätt rec. sjelf ur den synpunkten bedömer Jesus, Vi förklara då allenast, att rec. sålunda är inne på en ackomodation, som förnekar Jesu gudomlighet: och gör hans. frälsande verk till ett menskligt företag allenast. Den Gud, som bestämt en evighet för menniskans uppfostran och undervisning, på det hon må lära sig förstå sin skapare, och som skapade verlden, oaktadt han förutsåg att den ännu efter så många tusende eller millioner åf icke skulle vara i allo begripen ens af de lärdaste, han är för säker på både sin vishet och sin makt, för att låta det af de fåkunnigas fattning bero, huruvida solen skall fruktbargöra tegarne eller förbränna dem; han skonar icke den menskliga kortsyntheten, der han låter fasaväckande jordbäfningar grusa både tempel och menniskoboningar; han låter icke sitt frälsandeverk begränsas af tiden eller bero af tidens dom. Oaktadt jag icke haft råd att bestå mig annat än ett törftigt prestbibliotek, har jag dock tagit kaännedom om åtskilliga, äfven nyare, både inhemska och utländska författare. Mig har det dock velat synas, att de flesta antingen afgjordt hyllat och försvarat de kyrkliga åsigterna, eller fruktat att angripa dem. De åter, som velat yttra en egen tanke, hafva på ett eller annat sätt sökt öfverskyla den, eller hafva de icke vågat uttala mer än halfva sanningar, för att af hvarje fördom lemna mer än hälften qvar. Recensentens förmodan, att jag icke tillgodogjort mig den nyare teologiska forskningen, af hvilken naturligtvis alla inkast mot kristendomen skola vara vederlagda, kunde jag för öfrigt besvara med den för modan, att rec. sjelf försummat att göra sig till godo, eller att han föresatt sig att förneka eller bekämpa, om icke det religiösa tidsmedvetandet, så åtminstone nyare filosofers och tänkares forskningar och rön: -Jäg har verkligen .också gjort mig-enförestallning om sådana andliga krafter, som sanning, tro, kärlek, hopp mi fl OT tror på en sådan sanning, som lofvar det menskliga förnuftet att det aldrig skall blifva utan aårbete, och att det framieles skall få på sin egen väg söka. och finna Gud; jag vill entro; sont mera litar på God och hans uppenbarelse i förnuftet, än på menniskor och menhiskoverk;; jag vördar kärleken, men en sådan, -some skattar menskligheten högre än ett religionsparti; och som gör mera afseende på mensklighetens andliga frihet, än på mensklig auktoritet; jag skattar hoppet om en fortgående mensklighetens andliga utveckling högre, än hoppet om rmenskliga bekännelseskrifters evigt bindande kraft. Att jag skulle blifva förklarad för en stark lärdomsaristokrat, föraktande den, som icke blifvit bekransad med parnassens lsger, var något oväntadt, sedatr jag i, mina teser så ifrigt tagit allmänbildningen i försvar och till och med-förordat att-de döda språken, Hvilka dock anses utgöra just den lärda bildningens utmärkande kännetecken, måtte från elementarläroverker utgå, endast på det att en högre grad af bildning såluitda skulle kunna beredas åt alla Men det var ju icke mindre oväntadt; att jag; såsom kyrkligt-liberal, skulle blifva bemött--så, som af recensentens artikel synes, sedan jag icke längt förut såsom liberal skolman hade i samma tidning blifvit helsad med ett i de vänligaste ordalag uttaladt bifall. Mina recensenter sysselsätta sig mycket med min person; den jag ju gifvit till spillo, ;och med mina lefnadsöden: Det skulle de säkerligen icke hafva gjort, om det hade varitdem mindre svårt att vederläggå min bok. Det villnemligen tyckas, att motsägelserna i bibeln böra blifva oberoende af äfven de svåraste motsägelser i mind enskilda förhållandön. Med afseende på både mitt emottagande och afsägande af prestembetet hoppas jag dock en gång få afgifva min förklarinj annorlunda, än det kunde ske