LITTERATUR. Öramers Afskedet från Kyrkan. Författaren till ofvanstående skrift har insändt till redaktionen följande Svar till recensenten af pAfskedet från Kyrkann, i nir 73 af Aftonbladet. Recencenten säger, att den svenska allmänheten ännu är föga van vid skrifter af dylik art, somAfskedet från Kyrkan, och han har rätt deri. Med afseende på skrifter har religionen inom vårt land fönge fört ett tynande eller åtminstone enformigt lif, hvilket dock icke hindrat, att ju äfven det svenska folket väckts eller oroats, huru man vill kalla det, af en nyare tids förnuftsverksamhet äfven i religiöst afseende. Påtrycket af detta förnuft har så småningom förmått kyrkan att mindre öppet frambålla eller. att mindre strängt beifra och utveckla åtskilliga vår religions dogmer. Sålunda har det kommit derhän, att en riktigt välbetänkt och -medveten bekantskap med våra kyrkliga dogmer, sådana dessa i sjelfva verket äro i våra symbola utpräglade, blifvit allt mindre allmän. Religionskunskapen har i vårt Jand blifvit för mycket utanlexa, utan vidare diskussions-rande Lv sdkead dre e Man hörer ieke blott många bildade personer taga fallkomligt mistö t. ex. om den lutherska nattyardsdogmen; man hörer icke blott lärare tillegna sitt kotteri såsom ny. och karakteristisk någon viss åsigt, hvilken likväl ät katekesens, ntan man hörer till och med prester raskt försvara sig med den invändningen, att det nya testamentets skrifter trädt i stället för det gamlas; likasom kunde de gudomliga bud, dem Gud sjelf genom Moses så ofta förklarar vara gifna till evig åtlydnad, någonsin hafva blifvit återtagna, utan att Moses skrifter, och med dem väl hela den särskilda uppenbarelsen, afklädas sin gudom: lighet, eller Gud blir inkonstqyent och föränderlig. Ett slags indifferentism bar uppkommit och rönt ett tyst medgifvande, till följd af hvilket hvar och en för sig kunnat uppgöra en lika -beqväm som oredig arsa AG den han sedan förvexlat med sin kyrkas kristendom. ; NM Mången änser sig Sålunda för enrättrogenkristen, utan att vara det. Mången förnekar kristendomen i det ban förnekar Jesu gudom, och tycker sig ändå uppfylla allan rättfärdighet, då han föreställer sig Jesus såsom ett.menskligt ideal och tillskrifver homom allt det vördnadsvärda och sanna, allt det ädla och milda, allt det höga och sköna, -som efter Jesu död oeh efter : hand, och till en del så-småningom, i de kristnas föreställning sammanfallit med kristendomen... Men för öfrigt låter en fritänkare af den sorten sig hellre AT en trosartikel än en fördom; vid hvilken han måhända från ungdomen blifvit van, och den han för sin halft kyrkliga, balft kyrkofiendtliga religion icke kan undvara. Hei det sättet förklarar jag recensentens artikel, vilken i sin fullkomliga saknad af hvarje bevis tyckes vara ett uttryck af upprörda känslor blött. Recensenten talar med ett ord icke såsom domare, utan såsom part, och talar han å redaktionens vägnar eller i dess namn, så här det eljest liberala Aftonbladet genom honom gjort sig till det-ulträkon-servativt kyrkliga partiets sakförare. Någonting sådant kan jag icke antaga, och derföre hoppas jag ock, att Aftonbladsredaktionen icke skallvägra att ä sin tidning intaga denna belysning af Aftonbladsrecensentens artikel FN Att min bok skulle komma för. tidigt, åtminstone inom fäderneslandet och åtminstone hvad flertalet at dess befolkning angår, det anade jag. Jag här ju icke heller för afsigt att bilda något nytt religionsparti eller att skaffa mig anhängare. Jag har en dast och allenast önskat, att man måtte tillåta ig att till framtiden få öfverlemna min enskilda reser vation mot det nuvarande kyrkliga systemet. Jag har derjemte velat betinga öler förorda upphäfvan det af de tvångslagar, som de jure förhindra men niskan att bruka sitt förnuft annorlunda, än för vin nandet af ett redan på förhand bestämdt resultat Den tryckfrihet, som inskränker sig endast till de kristna hufvudkyrkorna, eller som till och met omfattar alla de mångskiftande kristna religionsparti erna, med för öfrigt på sin höjd en smula toleran: afven mot judarne, derföre att dessa dock erk.un: en del af vår bibel, blir ändå icke tillfredsställde Äfven -den, som ställer sig utom den kristna p:zife rien, bör hafva rätt att med kritikens fackla bly det lif, som rörer.sig.derioem: Sådant bör tver srecensentens syfte vara, såvida han anser kristen domens sak för en god sak. Han medger ju, at aen god sak, en fast Och lefvande sanning kan omöj ligt förlora derpå, ett inkast göras mot densamma Den, som påstår, att man endast inom kristendome! kan känna Guds närhet, haofförnekar Guds allestö