STOCEHOLM den 5 Juni. Körrespondens från Finland. Helsingfors den 25 Maj 1860. Det finska riddarhusets friherrliga klass har nyligen blifvit förökad med tvenne namn: senatorerna Langenskjölds och Nordenstams. Saken är i och för sig af ringa betydenhet, ty en tom titel är en tom titel och blir ingenting.annat i våra dagar. Det enda, som kan förläna en sådan titels innehafvare förökad aktning, är om han i allmänhet gjort sig förtjent af särskild utmärkelse. Men om nu just finanschefen, då vårt penningeväsende befinner sig i det bedröfligaste skick, har gjort sig förtjent af någon belöning, kan vara mycket tvifvet underkastadt. Jag nödgas här åter vidröra den så ofta i vårt land omskrifna penningefrågan, eu fråga, om hvars vigt man hvarje ögonblick påminnes. Den 4 April utkom en förordning om inrättandet af en -särskild myntenhet för Finland, med namnet mark, Den-skulle utgöra jemt fjerdedelen af en rubel och indelas i hundra penni. Af detta myntslag skulle tills vidare utgifvas sedlar på en och tre mark. Några: dagar sednare utkom åter en förordning i ämnet, hvilken förkunnade att äfven silfvermynt finge i Finland slås, och att småsedlarne, hvilkas utgifvande ?bör endast såsom en temporär åtgärd betraktas? skulle ur rörelsen indragas ?så snart omständigheterna tillåta obehindrad utvexling af silfver?, Det är nu just frågan när denna obehindrade utvexling kan ske. Så länge den icke kan ega rum, har finanschefen icke inlagt någon betydande förtjenst, som skulle tarfva särskild belöning. Den första verkningen af de nya småsedlarnes utgifvande blitver troligen den, attden sista återstoden af silfvermyntet kommer att försvinna ur rörelsen. Detta oaktadt måste man anse åtgärden nyttig, ty derigenom möjliggöras åter smärre liqvider, hvilka nu för tiden, i anseende till silfverbrist, endast med största svårighet kunnat försiggå. Betraktadt endast såsom en temporär, en nödfallsåtgärd, för att afbjelpa bristen på skiljemynt, kan det nya myntets utgifvande anses välgörande; men man skulle mycket misstaga sig, om man trodde att landets. välstånd endast derigenom på något sätt skulle höjas. ve Orsaken till den nuvarande silfyerbristen är den fördelaktiga ryska kursen, som gjort silfverexport till en god affär. Finlands egna handelsförhållanden hafva icke gifvit anledning till någon försämring af kursen; men då man icke hos oss får notera en egen kurs, och ryska sedeln är lagligt betalningsmedel, så måste äfven den finska: falla i samma mån och silfret försvinna. Så länge ofvannämnda orsaker fortfara, skola äfven samma verkningar göra sig gällande. Att man benämner myntet en rubel eller fyra mark, gör dervid intet till saken. Det enda, som kan göra slut på detta förhållande och göra silfverutvexling möjlig, är upphörandet af all tvångskurs på pappersmynt af hvad slag det vara må; men någon sådan åtgärd har hittills ej blifvitsynlig. Esa länge den ryska sedeln måste emottagas al -pari hos oss, kan finska banken icke förr utvexla silfver, än förenämnde sedel äfven i Ryssland kan med klingande mynt inlösas; ett förhållande som dock icke torde inträffa så snart, ty i kejsaredö net cirkulera för närvarande många bundra millioner rubel oinlösbart papper. Har finanschefen en gång bragt våra penringeangelägenheter på den ståndpunkten att de hufvudsakligen endast bero af landets egna handelsförhållanden, då, men icke förr, kan det vara rättmätigt att tala om hans förtjenster, och då skall han äfven erhålla en -belöning, som kanske är mera värd än en tom titel: nemligen sitt lands aktning och erkänsla; mean så länge detta icke skett, så länge vår ekonomiska välfärd beror af möjligen i Ryssland timande finansiella misstag, är det för tidigt ännu att filldela honom en belöning. Då man bestämde ett eget mynt för Finland, så är det att beklaga att man valde fjerdedelen af en rysk rubel till myntenhet och ej gjorde marken till skrot och korn lika med den franska franken, som är ett i flera länder gällande och öfverallt kändt mynt. Att så icke skett, tyckes utvisa att man allt fortfarande ämnar vägra oss att notera kurs på papper, men tvinga oss att emottaga det underhaltiga myntet till ett högre värde. Finge man notera kurs på ryska rubeln, vore den närvarande skrotbestämningen onödig. Får man det åter icke, :så är det svårt att inse till hvad myntförändringen skall tjena. Den måste då anses såsom ett försök af vederbörande att slå blå dunst i ögonen på landets invånare. En af regeringens hufvudomsorger för närvarande är huru statens inkomster skola bringas till mera öfverensstämmelse med dess utgifter. Det finnes två saker som den höga öfverheten dervid -borde taga ad notam: .1:0) att icke genom tillskapandet af onödiga tjenster och pensioner ät ödmjuka oduglingar förslösa landets inkomster; och 2:0) att gifva handel och näringar full frihet att utveckla sig, i stället att, såsom nu fallet är, tilldela monopolier och privilegier åt några få gunst