men .de, som ej mäktat åstadkomma en sådan bevisning, äro alltjemt utsatta för att drifvas från sin fädernejord af ett prestparti, som naturligtvis undandrager sig all skyldighet att bevisa sin åtkomst af städselrätten. Och detta allt kan ännu så fortfara, -oaktadt kammarkollegium redan den 15 -Febr. 1842, efter en sakrik utredning af frågan, förklarat, att kyrkornas förmenta rätt omöjligen kunnat existera i bredd med de rättigheter, som blifvit, strax efter det provinsen Halland kom under Sverges krona, åt enskilda personer förunnade, och :oaktadt verifikationerna till 1645—1653 årens landsböcker visa. att under denna tid städselpenningar för några och tjugo kyrkohemman i kronans kassa influtit, hvilket är det mest positiva bevis att kronan vid berörde tidpunkt utöfvat städselrätten, på grund hvaraf också kollegium ansåg ovedersägligen följa, att ifrågavarande städselrätt vid Hallands afträdande till Sverge icke tillkommit kyrkorna, utan. att presterskapet sedermera obehörigen densamma sig tillegnat. S Det väcker ovilkorligen en känsla af förtrytelse att se kronans och enskildas rätt och fördel sålunda prisgifvas åt mäktiga klasser, Har då i Sverge det allmänna inga-målsmän som förmå skafta kronan dess rätt? Skola måhända ännu 30 år förgå, innan de arma syrkohemmansinnehåfvarne och deras barn blifva tagna i skydd emot ett obefogadt pre: jeri? Frågan förekommer måhända snart i ut skottet, och vi förvänta att åtminstone bland adelns ledamöter, om icke bland presteståndets. denna gång skall. finnas män, som se på hvilken sida den klaraste rättvisa, den obestrid: ligaste billighet samt allmän och enskild för del förefinnas.